Herr talman! För musselodlingarna kan man redan i dag få stöd inom vattenvårdssatsningar, till exempel LOVA-programmet. Det sker på lite olika håll. Det är en spännande teknik som provas på västkusten och på andra ställen naturligtvis. I dagsläget är inte vi beredda att införa den typ av system som ni talar för. Det skulle jag inte säga.
Jag tycker också att Jan-Olof Larsson i sitt anförande pekar på en intressant del, nämligen kopplingen till Ryssland. Det här visar på något sätt problemen och dimensionen i den här typen av frågor kring Östersjön. Det är många länder runt Östersjön, och utsläpp från Sverige och alla andra länder har naturligtvis påverkan.
Jag har också läst om det ryska exemplet, om utsläppen från den här punktkällan. Det var en gödselfabrik som fanns på den ryska sidan som släppte ut 1 000 ton och inte 10 ton fosfor, som det framgick av statistiken. Det visar på något sätt att vi måste fortsätta att utveckla samarbetet inom Helcom. Det kan låta tråkigt att prata statistik, men det börjar där någonstans. Man måste kunna lita på varandra, att de uppgifter som Sverige och andra länder presenterar är tillförlitlig statistik. Man fördelar i någon mening bördor mellan länderna runt Östersjön. De tusen tonen som var aktuella i det ryska fallet är tre gånger så stort som det svenska åtagandet inom Helcomsamarbetet just nu. Det är inte lite vi talar om i sammanhanget. Vi måste fortsätta att arbeta aktivt.
Som svar på Jan-Olof Larssons fråga om stöd kan jag generellt säga att där finns LOVA-pengarna. Landsbygdsprogrammen ger också stora möjligheter. Det finns väl utbyggda möjligheter för enskilda aktörer att få stöd för att utveckla olika lösningar inom jordbruk och på andra sätt ta sig an övergödningen.