Herr talman! Till att börja med vill jag passa på att tacka Johan Hedin och Linda Snecker för deras konstruktiva anda. Jag hoppas verkligen att vi på det här området där långsiktiga regler, inte minst för brottsoffrens skull, vore bra och där en parti- och blocköverskridande överenskommelse så långt det är möjligt är önskvärd, kan fortsätta med en dialog som går ut på att bli överens och göra så bra som möjligt där vi är överens snarare än att sparka upp öppna dörrar.
Mindre imponerande är kanske de avsiktliga misstolkningar som Moderaternas företrädare fortsätter att hänge sig åt.
Jag minns första gången vi diskuterade huruvida längre straff var lösningen på brottsligheten. Jag gjorde då en reflexion kring kostnaderna och vad vi vill använda samhällets gemensamma resurser till. Jag frågade mig då också, och det är väl nästan en filosofisk fråga som man möjligen skulle kunna finna statistik om, vad brottsoffer skulle välja: att förövaren satt ett år längre i fängelse eller att få 1 miljon kronor i ersättning till sig själv eller till annan brottsofferstödjande verksamhet. Det är ju trots allt så att om vi bryr oss om brottsoffren behöver vi också ställa oss den frågan om på vilket sätt vi använder resurserna bäst.
Så till dagens ämne, våldsbrott och brottsoffer. Här har regeringen en väldigt hög ambition att stärka brottsoffer och inte minst att skydda dem som blivit offer för våldsbrott. Detta märks genom den ambitiösa satsningen på kvinnojourer om 100 miljoner kronor som lades fram i regeringens budgetproposition. Även om den nu inte blev verklighet visar den på den ambitionen.
Det märks också genom kraven på att stärka målsägandens roll i sexualbrottsmål genom att se över förordnandet av målsägarbiträden, där regeringen just gett tilläggsdirektiv till Sexualbrottsutredningen.
Höjningen av avgifterna till Brottsofferfonden är ytterligare ett konkret förslag som genomförts och som kommer att öka resurserna till bland annat brottsofferjourernas viktiga verksamhet.
Därutöver ger regeringen länsstyrelserna ett fortsatt uppdrag att arbeta för att motverka våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer
Jag tycker också att det är glädjande att vi kunnat uppnå en bred enighet kring frågan om användande av fotboja vid kontaktförbud. Det har ju inte fungerat bra hittills. Vi måste se över detta så att det får den effekt som var avsedd.
Herr talman! Sverige har fyra jämställdhetspolitiska mål varav det fjärde är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Det är en grundläggande rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, och även om Sverige har kommit långt vad gäller kvinnors rättigheter har vi fortfarande en lång väg kvar att gå. Årligen utsätts ca 17 000 kvinnor för våld i hemmet av en bekant. Av dessa kvinnor finns 17 inte längre bland oss på grund av detta våld.
Precis som regeringens utredare konstaterat är detta ett folkhälsoproblem, och det krävs en rad åtgärder för att få bukt med detta, från motverkandet av maskulinitetsnormer kring våld till det konkreta skyddet av den kvinna som söker skydd och stöd.
Sverige har världens första feministiska regering. Det är ett åtagande som visar ledarskap i de här frågorna liksom i andra jämställdhetspolitiska frågor. Det är också ett åtagande som förpliktar. Situationen för kvinnor som utsätts för våld är en fråga av högsta prioritet.
Herr talman! Extra utsatta är de personer som drabbas av hedersrelaterat, eller snarare skamrelaterat, våld och förtryck. Främst kvinnor men även killar och hbtq-personer drabbas särskilt. För att öka kunskaperna om hedersproblematik har Länsstyrelsen i Östergötland sedan 2003 ett uppdrag som resurscentrum i dessa frågor. Det uppdraget har förlängts även för 2015. Ytterligare förslag för hur samhällets insatser kan stärkas har nyligen presenterats och kommer att beredas vidare.
Frågorna behöver emellertid även hanteras på regional och kommunal nivå. Vid ett seminarium som anordnades här i riksdagen i samarbete med organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime framkom särskilt brister inom socialtjänstens arbete på många håll i landet men även behov av stöd inom till exempel elevhälsovården.
Flera kommuner är också föregångare. Botkyrka kommun var först i Sverige med en kommunal handlingsplan mot heders- eller skamrelaterat våld och förtryck. De är ett föredöme, och vi hoppas att många fler kommuner följer efter. Däremot tror jag inte att riksdagen är den lämpliga instansen när det gäller att fatta beslut om detta.
Herr talman! Det finns mycket mer att säga om våldsbrott, brottsoffers situation och vad vi kan göra för dem. Jag hoppas att vi kan återkomma i den här viktiga frågan många gånger framöver.
Avslutningsvis vill jag yrka jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.