Herr talman! Jag har några olika invändningar mot de resonemang som har framförts av ministern och även av andra företrädare för regeringen.
Jag har invändningar mot regeringens principiella hållning i fråga om statlig närvaro. Jag har invändningar mot oförståelsen och det ointresse som finns för att förstå. Man vill helt enkelt inte förstå vad det gör med ett samhälle när staten inte längre är närvarande – eller så är man bara helt ointresserad. Jag vet inte vad det är, men jag har invändningar mot den hållningen.
Jag har invändningar mot regeringens hantering av statlig närvaro. Vi hör både här i ministerns svar och i andra sammanhang hur regeringen skjuter ifrån sig ansvaret och säger att det här med statlig närvaro inte är en fråga för regeringen utan en fråga för respektive myndighet, ett uttalande som borde få ganska många att reagera ganska kraftigt. Det får inte vara så att regeringen pekar på myndigheten och säger: ”Det är bara ni som har ansvar för var ni finns – vi bryr oss inte.” Vad är det här egentligen för syn på statsförvaltningen och staten?
Jag har också invändningar mot regeringens hantering av vilka servicekontor som läggs ned. Den frågan har vi haft här många gånger. Det finns ingen tydlighet i vilka servicekontor som läggs ned. Ministern måste väl någon gång ha frågat generaldirektören vad som gör att vissa servicekontor läggs ned men inte vissa andra. Den enda slutsats man kan komma fram till är att det är hyresavtalets längd som avgör vilka servicekontor som läggs ned. Då blir jag, som jag sa i mitt förra inlägg, bekymrad för servicekontoret i min hemstad.
Det finns mycket att fundera över i den här debatten och diskussionen men också i andra debatter och diskussioner kring statlig närvaro. Med tanke på det vi ser med Statens servicecenter men också med stängda polisstationer och nedlagda skattekontor – kanske snart även med andra statliga myndigheter som försvinner från orterna – tror jag tyvärr att vi får anledning att återkomma till de här frågorna framöver.
(Applåder)