Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för anförandet. Jag noterar att det började med drygt fyra minuters skäll. Sedan kom det lite om vad S vill men ändå utspätt med en hel del skäll mot regeringen. Det är väl lite grann oppositionens privilegium att få stå och skälla. Man kan fäkta ganska vilt utan att behöva ta ansvar för det senare. Dock är det ett ganska högt tonläge i havs- och fiskefrågor.
Joakim Järrebring var inne på Socialdemokraternas ambition, och den betvivlas inte. På den direkta fråga som Joanna Lewerentz ställde om varför det inte kom leverans kring Havet och människan tidigare, när Joakim Järrebring satt i regering, kom bland annat pandemin upp som ett argument för detta. Jag satt i MJU även förra mandatperioden, när vi tyvärr drabbades av pandemin. Vårt arbete inom MJU:s fögderi fortgick som vanligt, förutom att vi hade möten på distans. Vi behandlade betänkanden och körde på precis som om ingenting hade hänt, eftersom den största delen av pandemins härjningar inte berörde oss. Ändå säger Joakim Järrebring, som jag uppfattar det i alla fall, att pandemin var en bidragande orsak till att man inte kom vidare. För mig låter det ändå lite märkligt, med tanke på hur vi jobbar i miljö- och jordbruksutskottet.
Det är intressant: Man hade två år på sig att komma med någonting i en fråga där man verkligen vill väl - jag betvivlar som sagt inte det; det har framgått att man vill väl. Ändå kom det ingen leverans från regeringen. Vad var det som gjorde att man inte kom längre med Havet och människan under tidigare mandatperiod?