Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar vi bifall enbart till reservation nummer 4.
I dag talar vi om infrastrukturfrågor. Infrastruktur är ett viktigt ämne som berör alla som bor i Sverige. För oss kristdemokrater är det viktigt att alla får möjlighet att bo och verka i hela landet. Därför måste vi rusta upp våra vägar och se till att infrastrukturen fungerar i hela landet. Men det räcker inte med att vi rustar upp de kommunala, regionala och statliga vägarna. Vi måste även ta fram en strategi för att säkerställa att alla enskilda vägar får ett bättre stöd.
Tyvärr ser vi inte att regeringen tar tag i detta. Regeringen prioriterar tvärtom höghastighetståg, vilket gör att det inte finns tillräckligt med resurser för att säkerställa standarden på våra vägar. Detta kommer att få till resultat att vi, när planperioden är slut 2033, har sämre vägar än i dag. Detta duger inte. Vi måste få till en förändring av resursfördelningen så att vägnätet återställs och byggs ut.
Under kommande planperiod 2022-2033 avsätter regeringen, inklusive alla skatter och avgifter, 900 miljarder för infrastruktur. Det är mycket pengar, men avsättningen för att upprätthålla vägar är bara 197 miljarder. Det är alldeles för lite. Vi behöver öka satsningen på vägunderhåll om vi ska klara av att uppfylla de krav som finns på våra vägar. Bristen på vägunderhåll hämmar den ekonomiska utvecklingen i stora delar av vårt land.
Jag har gjort studiebesök i bland annat min egen hembygd Dalsland. Där kommer exempelvis satsningar på BK4-vägar att innebära att vissa sträckor blir bättre. Men andra delar, de mindre, enskilda vägarna där i vårt fall skogen ska föras fram till industrin, får inte ökat stöd, vilket gör att trafiksystemet som helhet hamnar i obalans. En viktig investering i BK4 riskerar att inte kunna utnyttjas då det inte finns en genomgående systematik där alla väghållare inkluderas.
Utöver våra satsningar på landsbygden har vi stått bakom alla större investeringar i exempelvis Malmö, Göteborg och Stockholm. Vi anser också att dessa projekt måste färdigställas. I Stockholm är det även viktigt att vi förbättrar kommunikationerna till Arlanda, skapar bättre infrastruktur till Norviks hamn och bygger färdigt ringleden. Det är också viktigt att vi satsar på cykel, framför allt i tätort men också mellan kommuner, så att man kan använda cykel där man känner att det är lämpligt och får det att fungera.
Fru talman! 80 procent av personresorna sker med bil och ytterligare 10 procent med buss. Ändå är det bara 15 procent av investeringarna som är väginvesteringar. 80 procent av alla framtidsinvesteringar sker i stället inom järnvägssystemet. Det är givetvis bra för de 10-15 procent som använder sig av järnvägen för att ta sig till och från jobbet, men det är inte en rimlig fördelning om man ser till hur hela transportsektorn fungerar. Vi behöver en ny och mer bilvänlig politik om hela landet ska kunna utvecklas.
Fru talman! Sverige är i praktiken en ö som ligger perifert i relation till våra stora marknader. Sverige är också ett långt och vidsträckt land. För att industrin ska klara av att konkurrera på ett bra sätt med övriga världen måste vi beakta dessa fakta. Tyvärr har Sveriges infrastrukturplanering under en lång tid präglats av ett akut lappande och lagande utan en tydlig strategi.
På samma sätt som vi behöver en ny bilvänlig politik behöver vi en ny järnvägspolitik. I stället för att satsa pengar på extremt dyra höghastighetståg med liten ekonomi- och miljönytta anser vi att godstransporter ska prioriteras för att säkerställa företagens konkurrenskraft och säkra jobb och tillväxt i hela Sverige. Vi anser att transporterna ska ses utifrån ett dörr-till-dörr-perspektiv, där man tar hänsyn till hela transportkedjan.
Det förutsätter att olika trafikslag samverkar och att järnvägens attraktivitet förbättras. För att underlätta en överflyttning av godstrafiken behövs kapacitetsförstärkningar och infrastruktur för omlastning mellan olika transportslag. Vi måste också rusta upp de mindre spåren på landsbygden så att järnvägen betjänar alla större orter på ett effektivt sätt.
Alla partier är överens om att vi bör eftersträva att en större mängd gods flyttas över till järnväg och sjöfart. Ska detta lyckas måste vi se till att det finns fungerande järnvägar och vägar fram till våra hamnar. Vi måste också bygga upp ett antal inlandshamnar och kombiterminaler så att det blir smidigare att lasta om mellan väg och järnväg.
Under de senaste åren har det skett stora investeringar runt våra större städer, vilket är bra. Ska järnvägen ta ett större ansvar för våra transporter måste systemet hänga ihop. Hittills har det skett investeringar på vissa sträckor, men då dessa investeringar inte hänger ihop med nästa strecka kan vi inte utnyttja investeringens fulla kapacitet.
Vi har sagt nej till höghastighetståg. I stället vill vi använda de resurser som frigörs till att förstärka underhållet av vägar och järnvägar och att bygga upp ett modernt järnvägsgodsstråk. Det är bland annat därför vi vill fortsätta att investera i järnväg i norra Sverige, exempelvis Ostkustbanan och Norrbotniabanan. Vi vill också påskynda strategiska satsningar som löser kapacitetsbrister, till exempel fyrspår mellan Alingsås och Göteborg.
Fru talman! Krig, flyktingar och de senaste årens covid-19-pandemi har utmanat solidariteten inom EU och Norden. Där det tidigare var självklart med öppna gränser i syfte att underlätta fri rörlighet för personer, varor och gods har EU och Norden präglats av nya regleringar och stängda gränser. Det kan vara förståeligt utifrån den givna situationen, men i längden är det aldrig bra med denna typ av begränsningar. Den fria rörligheten inom EU och Norden har tjänat oss väl. Utifrån dessa friheter har vi, som ett litet exportberoende land, byggt upp vår välfärd. Det är därför viktigt att vi så snart som möjligt återgår till en situation där vi drar nytta av den europeiska marknaden.
Men för att människor ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom EU och Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar. En välfungerande europeisk och nordisk infrastruktur har stor betydelse för vår tillväxt, inte minst i gränsregionerna. Vi vill därför framhålla att de vägar, flyglinjer och järnvägar som Sverige delar med sina grannländer i möjligaste mån bör upprustas och byggas ut i samverkan med de berörda grannländerna.
När vi planerar för en ny och bättre förbindelse mellan Sverige och Oslo eller för ytterligare en förbindelse mellan Sverige och Danmark är samordningen mellan de nordiska länderna helt avgörande. Vi anser att det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna.
Nordiska rådet har uttalat att man önskar att det inrättas ett nordiskt ministerråd för trafik, transport- och infrastrukturfrågor. Vi anser att regeringen bör verka för att det ska skapas ett nordiskt ministerråd för infrastruktur.
För ett tiotal år sedan genomfördes en hamnutredning i syfte att utveckla och effektivisera svensk sjöfart. Det är mycket som har hänt sedan den utredningen genomfördes. Att vi är på väg att gå med i Nato gör att man behöver se över vilka hamnar som kommer att ha störst strategisk betydelse. Vi måste också förbättra våra möjligheter till transporter över Östersjön. Regeringen bör ta ett initiativ till att se över antalet hamnar, så att vi kan få ett nytt underlag som kan ligga till grund för vad vi ska investera i för att skapa ett modernt och effektivt sjöfartssystem.
Fru talman! Ska vi ha fungerande vägar och järnvägar behövs asfalt och slipers. På samma sätt behöver sjöfarten nya isbrytare om den ska fungera under hela året. Det är därför förvånande att regeringen inte på något sätt redovisar när eller hur man ämnar lösa ut frågan avseende framför allt finansieringen av våra nya isbrytare.
Vi behöver utveckla bra omlastningsplatser för gods mellan sjöfart, järnväg och lastbil, och vi behöver ha samma tänk avseende persontrafiken. Järnvägen bör placeras så att stationer kan användas både av tågresenärer och av dem som använder sig av annan kollektivtrafik. Resecentrum med ett bra utbud av kollektiva transporter underlättar för resenärer och gör det lättare för människor att i sin vardag välja den transport som är bäst för miljön.
På samma sätt bör vi alltid inkludera järnväg och kollektivtrafik när vi utvecklar våra större flygplatser. En resa innehåller sällan ett ensamt transportslag, men genom att vi är bra på att bygga transportkluster kan vi underlätta för människor att välja det bästa transportslaget vid det enskilda tillfället.