Fru talman! Naturligtvis kan man inte med enbart information komma åt sockerbomben bland våra ungdomar, utan det handlar om en mängd olika åtgärder. Information är dock viktigt i sammanhanget.
Skolan har en viktig roll. Föräldrarna har en viktig roll. Vi måste vid matproduktionen i skolorna tänka efter hur vi producerar maten för att därigenom försöka eliminera sockret så mycket som möjligt. Dessutom behöver vi öka motionen i skolorna. Om vi ser på gymnastik, lek och idrott, som det hette förr i tiden, har den i mångt och mycket försvunnit, och det är inte en bra utveckling. Vi vill använda mer morötter än piska, vilket en punktbeskattning skulle innebära.
Vad gäller BRAS-skatten hade vi en livlig debatt för ett år sedan om just den frågan. Den bygger på sortering av hushållsavfallet där man ska komma åt plasten. Tekniken för att kunna sortera ut den finns inte i dag.
Dessutom betalar vi i dag schablonmässigt efter vikt. Kostnaden smetas alltså ut rakt av på alla konsumenter. I mitt hemlän har det skett en ökning av kostnaden på mellan 17 och 25 procent för hushållen. Det är en enorm ökning. Om vi tittar på utvecklingen av avfallsavgifterna under den senaste tioårsperioden ser vi att ingen annan kostnad i samhället haft en sådan utveckling. Den är enorm. Detta sker dessutom i ett sammanhang där vi ska motivera människor att källsortera ännu mer. Den skatten har gjort mer skada än nytta.