Herr talman! Jag vill ta vid där det förra replikskiftet slutade. Jag välkomnar Thomas Strands besked gällande resursfördelningssystemet. Det verkar ju finnas en majoritet i riksdagen för det, så vi skulle kunna göra gemensam sak för att sätta press på regeringen och få till en utredning.
Jag begärde egentligen replik för att utveckla det resonemang som jag hade i mitt inledningsanförande kopplat till vårt ställningstagande. I grund och botten är vi överens i flera avseenden när det gäller propositionen och betänkandet om ledamöterna, om fokus på jämställdhet och så vidare, som andra tidigare har nämnt.
Men vi skiljer ut oss på två punkter. Den ena handlar om valet av nomineringspersoner. Det är inga konstigheter med den nomineringsperson som utses av regeringen, men det handlar om den nomineringsperson som högskolan ska utse. Vi anser att det ska ske genom ett lokalt valförfarande. Thomas Strand framförde i sitt anförande kritik mot detta kopplat till att det reglerar för mycket för högskolan.
Men låt mig utveckla det hela. Om vi låter det stå fritt för högskolorna att själva välja hur nomineringspersonen ska utses kan det vara högskolestyrelsen själv som utser nomineringspersonen. Det är få organisationer där det är styrelsen som väljer sin valberedning i någon mån. Det är detta jag i grunden motsätter mig. Det ska i stället göras av professionen.
Det andra handlar om att vi vill att en majoritet av representanterna ska föreslås lokalt och ha god lokal kännedom men också akademisk kompetens. Det vi säger i vår reservation är att de personerna kan vara interna från professionen och spegla olika discipliner men de kan också vara externa ledamöter. Detta tror jag är oerhört viktigt inför framtiden för bland annat internationalisering och stärkt konkurrenskraft.