Ärade ledamöter! Ytterligare en vår, ytterligare ett riksmöte och faktiskt halva mandatperioden är nu till ända. Nu "stänger" riksdagen, och vi ledamöter "tar sommarlov", som det brukar heta i medierna. Visst, det är så att uppehållet är tänkt att rymma en välbehövlig vila - även vi ledamöter har rätt till semester!
Men jag vet också att vi nu ser fram emot att ha mer tid för samtal med väljarna i den egna valkretsen, för partiaktiviteter och för att beta av den väldiga "att läsa"-högen inför höstens arbete och ha tid att fundera över, ta in, lyssna av och ta ställning till sådant som engagerar och bekymrar oss och medborgarna i dagens Sverige. Vi behöver uppehållen i kammarens arbete för denna viktiga del av det politiska förtroendeuppdraget.
För knappt en vecka sedan var det val till Europaparlamentet. Vi var många som fruktade ett lågt valdeltagande men som ändå hoppades att det skulle bli bättre än förra gången. Så blev det nu inte. Dessutom var deltagandet i Sverige lägst bland de gamla 15 EU-länderna. Det är naturligtvis mycket bekymmersamt.
Valet till Europaparlamentet angår i hög grad även oss riksdagsledamöter. Varje tappad röst i ett fritt val är en förlust för den representativa demokratin. Den har alla folkvalda församlingar ett ansvar för att värna. Och just nu funderar vi på hur det kunde bli så här och vad vi kan göra åt det.
EU har fortfarande ett demokratiskt problem, och EU-frågorna känns ännu inte som en del av vår vardag. Det är klart att riksdagen kan spela en roll för att förändra detta!
I det förslag till nytt EU-fördrag som stats- och regeringscheferna i går enades om finns också avsnitt som stärker de nationella parlamentens roll i EU. I Haag om några veckor kommer jag att presentera ett framförhandlat förslag inför mina kolleger i EU-kretsen om hur vi praktiskt går till väga för att stärka samarbetet mellan parlamenten.
På Riksdagskommitténs bord ligger ett gediget förslag från vår gemensamma arbetsgrupp om hur riksdagen ska kunna arbeta med EU-frågorna i framtiden. Ledstjärnan är att vi ska öka öppenheten, öka delaktigheten.
Förutom dem av er som har ingått i arbetsgruppen har många ledamöter deltagit i diskussionerna genom remissförfarandet till utskott och partigrupper. Jag vill passa på att tacka er alla för ert engagemang och särskilt förste vice talman Per Westerberg som har lett arbetet.
Det finns en bred uppslutning kring att fler ledamöter ska vara involverade i EU-frågorna och att utskotten ska in på banan tidigare i EU-processerna.
Det finns också några utestående frågor. Det gäller bland annat hur samrådet med regeringen ska organiseras och vilket organ som ska vara sammanhållande när det gäller subsidiaritetskontrollen.
Nu kommer vi i Riksdagskommittén att arbeta vidare med dessa frågor. Vi återkommer till partigrupperna med förslag så fort som det bara är möjligt - förslag som måste diskuteras och bedömas av alla.
Men vi kan inte bara lägga mer och mer arbetsuppgifter på utskotten. Vi måste också ta ställning till hur utskottsarbetet kan förändras i syfte att skapa utrymme för EU-frågorna. Då tänker jag bland annat på motionshanteringen och ärendebelastningen.
Under det gångna riksmötet inkom 130 propositioner, 551 interpellationer, 1 339 skriftliga frågor och 3 951 motioner. I samtliga fall innebar detta en ökning jämfört med 2002/03. Antalet motioner har stigit med över 400.
I arbetet framöver tror jag att vi kan ha gott stöd av den dagboksstudie som ni deltog i under april. Sådana har ju genomförts förut, och vi vet att de ger oss ökade kunskaper om riksdagsarbetets vardag, hur arbetsformerna fungerar och hur arbetsbelastningen uppfattas.
En utredning förra våren visade att en stor majoritet av riksdagens ledamöter hade behov av mer stöd i arbetet. Därför utökar vi från och med den 1 september antalet politiska sekreterare. För vissa partikanslier och delar av förvaltningen innebär det en flyttkarusell som säkert kan upplevas som jobbig men som tyvärr är nödvändig för att det hela ska gå i lås. Målet är att det vid utgången av år 2006 ska finnas en politisk sekreterarresurs per ledamot.
Kära ledamöter! Under mandatperioden har vi arbetat med att förnya debattformerna. Ytterst är detta en demokratifråga, precis som hanteringen av EU-frågorna. Det ska vara enkelt att ta del av den politiska debatten och besluten i Sveriges riksdag - även när frågorna är invecklade.
Försöken med de nya debattformerna har fallit väl ut. I höst kommer vi att utveckla frågestunderna genom att på försök göra dem mer tematiskt inriktade.
Riksdagen har under året flyttat ut i landet genom att vi öppnat riksdagshörnor på biblioteken i Göteborg, Malmö och Sundsvall. En färsk undersökning visar att det hittills varit 30 politikerbesök på Hörnan i Göteborg. Jag ser det som ett sätt att öka kunskapen om riksdagen och kanske även öka intresset för rikspolitiken i landets alla delar.
I sommar tar vi det första steget i ombyggnaden av plenisalen. Läktarna byggs om för att klara utrymningskraven, särskilt med tanke på behoven för våra rullstolsburna besökare. Planerna för sommaren 2005 är att byta ut väggpaneler, installera en rullstolshiss, göra en hiss brandsäker och dra om ventilationer och kablar. Allt detta är nödvändigt för att plenisalen ska leva upp till de normer som ställs.
Sedan finns det ju också planer på att möblera om kammaren. Sedan i våras arbetar en parlamentarisk grupp tillsammans med arkitekterna på hur det skulle kunna se ut. Vår förhoppning är att kunna visa konkreta förslag under hösten. Min övertygelse är ju att debattklimatet påverkas av hur vi sitter. Tydligheten i att fatta beslut ska vi slå vakt om.
Moderniseringen av kammaren är ett sätt att skapa en mer jämlik riksdag som är tillgängligare för personer med funktionshinder.
Men i begreppet "en jämlik riksdag" ligger också att män och kvinnor upplever att de deltar i riksdagsarbetet på samma villkor. Under våren har det kommer nya larmrapporter om att så inte är fallet. Jag har haft ett flertal diskussioner med gruppledarna och i Riksdagsstyrelsen om vad vi kan göra åt detta. Frågan har hög prioritet, och en rad förslag har tagits fram.
I höst planerar vi seminarier om utskottsarbetet och sammanträdesteknik ur ett genusperspektiv.
En forskare ska sammanställa den forskning som finns kring riksdagen utifrån ett genusperspektiv. Det kan sedan ligga till grund för ett öppet seminarium i riksdagen, och vi överväger också att utlysa ett forskningsprojekt om genusfrågorna i riksdagen.
Den jämställdhetsgrupp som tillsattes på mandat av Riksdagsstyrelsen tidigare i år avser att fortsätta arbeta långsiktigt och praktiskt med jämställdhetsfrågorna i riksdagen. Likaså fortsätter aktiviteterna inom talmannens kvinnliga nätverk.
Kära kolleger! Under uppehållet lämnar inte mindre än sju ledamöter riksdagen. Några av dem har suttit i över två decennier, andra i knappt två år. De som suttit minst en mandatperiod har fått en liten gåva placerad vid sin bänk.
Jag vill också å riksdagens vägnar passa på att rikta ett varmt tack till vara var och en för era insatser.
Anna Ibrisagic lämnar oss för Europaparlamentet, och Anders Sundström tar återigen klivet in i näringslivet, denna gång som vd för Folksam. Båda valdes in i riksdagen 2002, även om Anders Sundström hade en kortare sejour här 1998. Med Anna Ibrisagic försvinner en ledamot med stor arbetskapacitet, nya spännande perspektiv och viktiga nutidshistoriska erfarenheter. Med Anders Sundström mister riksdagen en av sina främsta näringspolitiker, kommunikatörer och norrlänningar. Jag önskar er båda lycka till.
(Applåder)
Lena Ek valdes in i riksdagen 1998. Hon har sedan dess suttit som ledamot av finansutskottet och varit Centerpartiets ekonomisk-politiska taleskvinna.
Lena Ek har varit särskilt engagerad för småföretagens villkor och i kampen för mänskliga rättigheter. Lena Ek har en tydlig internationell orientering. Att hon nu tar plats i Europaparlamentet faller väl sig därför naturligt. Hennes gedigna juridiska kunskaper lär komma väl till pass i EU:s rättsliga labyrint. Lycka till, Lena!
(Applåder)
Inger Segelström valdes in i riksdagen 1994. Hon har varit aktiv i förnyelsearbetet av riksdagen, inte minst gällande kvinnornas situation. Hon tillhör de riksdagsledamöter som synts och hörts mycket utåt, oftast i jämställdhetsdebatten. Hon inledde som ledamot i lagutskottet, och efter valet 1998 hamnade hon i trafikutskottet. Som förbundsordförande för S-kvinnorna 1995-2003 byggde Inger Segelström upp goda internationella kontakter. Kanske är det detta som gjort att hon mer och mer glidit över mot utrikespolitiken och EU-frågorna. Hon var ordförande i EU-nämnden från valet 2002 till den 1 april i år, en väldigt EU-aktiv period för riksdagens del. Europaparlamentet ter sig därför som ett naturligt steg. Lycka till, Inger!
(Applåder)
Jag vet att Ingela Thalén inte är här i dag, men jag hoppas att hon kan läsa det här. Hon kom in i riksdagen 1988. Hon har en lång och framgångsrik karriär i det socialdemokratiska partiet bakom sig.
För att vara ett före detta statsråd har hon visat ett ovanligt starkt engagemang efter det att hon återvände till riksdagen. Det hedrar dig - jag säger "dig", som vore du här i salen.
Kvinnoperspektivet med varannan damernas och aktiva jämställdhetsinsatser är ett område där Ingela gjort viktiga insatser, redan då hon var kommunalpolitiskt aktiv i Järfälla.
Arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken har varit hennes huvudområden både i riksdagen och som statsråd. Hon har ofta fått kämpa i motvind, men stått emot rakryggad likt Kajsa Kavat. Det har gett henne tyngd och stor respekt i alla politiska läger, vågar jag säga. Hon har också spritt stor glädje, som det anstår en göteborgska.
Bland Ingela Thaléns många insatser märks arbetet med att införa barnkonventionen. Hon var också en av arkitekterna bakom det nya pensionssystemet. Hon har en god bit kvar till pensionen, och jag vill önska henne stor lycka och välgång i hennes fortsatta yrkesliv.
Så kommer jag till Skånesonen Gunnar Hökmark. Han valdes in i riksdagen för Stockholms län 1982. Gunnar Hökmark är en sann allroundpolitiker, en fullblodspolitiker, som haft en sällsynt förmåga att vara engagerad i de sakfrågor som för tillfället varit hetast på den politiska dagordningen. I riksdagen har Gunnar Hökmark följaktligen suttit i åtskilliga utskott, också bland annat i kulturutskottet 1996-1999. Han är också en av de riksdagspolitiker som synts och hörts mycket i samhällsdebatten. Med sin torra lundensisk-akademiska humor har han ibland retat, men för det mesta roat, sin omgivning.
Åren 1991-2000 var han partisekreterare, en stark moderat period i svensk politik. Han var också en av initiativtagarna till Måndagsrörelsen för de baltiska ländernas frigörelse. När han nu avgår gör han det som ordförande i konstitutionsutskottet. Ett stort tack till dig, Gunnar, och lycka till i Europaparlamentet. Och eftersom du har passerat den magiska 20-årsgränsen vill jag även överlämna ett fång blommor till dig.
(Applåder)
Riksdagens ålderspresident Bo Lundgren slutar inte formellt förrän den 1 oktober, men vi tyckte att det var lämpligt att avtacka honom redan nu. Bo Lundgren har tidigare avtackats här i kammaren för sin tid som partiledare. Men faktum är ju att Bo Lundgren hade suttit i riksdagen i 23 år innan han blev partiledare.
Bo Lundgren brukar ju förknippas med ekonomisk politik i allmänhet och skatter i synnerhet. Få tvekar om hans väldiga kompetens på dessa områden. Sammanlagt 17 år som ledamot i skatteutskottet säger väl det mesta.
Åren 1991-1994 var han skatteminister och hade följaktligen en ersättare då. Det var mycket tuffa ministerår med bankkris och budgetproblem. Mot den bakgrunden är det än mer imponerande att han efter det hade kraft att komma tillbaka till riksdagen och inta en central position i svensk politik under tio års tid.
Alltid väl påläst, humoristisk och envis är väl de vanligaste omdömena om Bo Lundgren.
Envis, ja. När Bo Lundgren var på utskottsresa i Hongkong på 1980-talet visade dåvarande kanslichefen Carl-Lennart Hagberg upp en kamera som han hade köpt på plats. Kanslichefen tyckte han hade gjort ett fynd, men det tyckte inte Bo Lundgren. Han ilsknade till, släpade med kanslichefen tillbaka till kamerahandlaren och utbrast: "Den här kameran ska vi inte betala så mycket för." Carl-Lennart Hagberg gick därifrån med en hälften så dyr kamera och en gladare Bo Lundgren. Det känns tryggt att veta att förvaltningen av statsskulden nu kommer att vila i dina händer.
Bo Lundgren sägs en gång ha beskrivit riksdagen som en internatskola för vuxna. Han har också ett enormt intresse för musikaler. Inför examensdagen vill jag därför ge honom några ord på vägen hämtade ur stycket
Cool
i Leonard Bernsteins berömda
West Side Story
.
"Go man, go, But not like a yo-yo schoolboy Just play it cool, boy, Real cool!"
(Applåder)
Kära vänner! Ett varmt tack till er och till alla anställda vid riksdagen för ett gott och produktivt arbetsår - ingen nämnd och ingen glömd.
En riktigt skön sommar önskar jag er alla. På återseende i höst!
(Applåder)