Fru talman! Det är bra att jag kan glädja Jonas Andersson. Som jag sa är en nyckel till att kunna delta aktivt i samhället att man kan språket där man lever och verkar. Det handlar om att kunna få ett arbete, kunna försörja sig, kunna delta i studier och så vidare.
När man har följt forskningen när det gäller vilka krav som man ska ställa på kunskaper i svenska språket har man sett att om man ställer för höga krav - som en del länder har gjort - kan det ha en motsatt effekt för dem som har en lägre utbildningsnivå från början. Det är klart att det är en väldigt stor skillnad om människor kommer hit som analfabeter eller om de har en högskoleexamen. Då har de olika möjligheter att tillgodogöra sig kunskaper.
Men det är viktigt att människor hamnar på rätt nivå och att man fortsätter att understödja så att det skapas möjligheter till utbildning och vidareutbildning. Det hoppas jag att ledamoten Jonas Andersson också tittar på, alltså att man också ger möjligheter och goda förutsättningar och att man inte bara ska pröva hur bra dessa människor kan språket. Det är viktigt. Det är inte säkert att människor klarar sig på bästa sätt i samhället bara för att de gör ett prov. Det finns många andra saker som också behövs, exempelvis det livslånga lärandet, för att kunna delta i kulturaktiviteter, i friluftsliv och annat. Enbart ett prov kommer inte att göra det bättre för de allra flesta. Men det kan vara en väg för att tydliggöra att språket är en viktig förutsättning.