Fru talman! Den verklighet vi lever i är att ett antal avskaffade skatter i kombination med andra sänkta skatter har lett oss till en skattenivå som enligt Moderaterna själva är den lägsta sedan 1975. Då hade vi inte barnomsorg på samma sätt som i dag, och äldreomsorgen var inte inkluderad i välfärden som i dag. Arbetslöshet var visserligen lägre, men andelen äldre var också betydligt mindre. Sjukvården kunde inte bota så många som i dag. Många kroniker kunde inte få den vård som de behövde, helt enkelt för att den medicinska utvecklingen inte hade gått lika långt.
Det var helt enkelt så att välfärden kunde göra mindre och gjorde mindre. Den tidens skatter skulle räcka till betydligt mindre än i dag. Detta är helt uppenbart om du åker ut till vilken vårdcentral, akutmottagning eller skola som helst och pratar med lärare och andra som har pluggat i fem år. Är de jättenöjda med sina löner? Är de jättenöjda med sin arbetsmiljö?
Det jag försöker säga är att skattesänkningar och avskaffandet av en massa skatter har lett till nedskärningar i välfärden, och eftersom det parti som jag nu debatterar med vill ha fortsatt kraftigt sänkta skatter skulle man vilja veta vad målet är. Hur låga ska skatterna bli? Hur kommer vår välfärd att se ut då när den ser ut som den gör i dag efter de stora skattesänkningar som man har genomfört?