Herr talman! Låt oss gå över till ett helt annat ämne. Jag har en fråga till biståndsministern.
Enligt regeringen är religions- och övertygelsefriheten prioriterad inom utrikespolitiken. Men vad händer konkret? Det går inte att verka i utvecklingsländer utan kompetens om religionens roll och hur man kan använda religiösa ledare för att få till stånd ett förändringsarbete. I dag saknar Sida verktyg att analysera och hantera religionsfrihetsfrågor i utvecklingssamarbetet. Likaså har UD ingen kontinuerlig kompetensutveckling.
Nyligen träffade jag Svenska missionsrådet som sa att de gärna vill vara med och bidra i arbetet och utbilda både UD och Sida. Det finns säkert också andra organisationer som kan göra detta.
Hur ser biståndsministern på att lyfta upp religionsfrågorna i biståndsarbetet? Hur vill han säkerställa att UD och Sida har den kompetens som behövs?