Herr talman! Andelen kvinnor som utsätts för grova sexualbrott under tvång ökar. Däremot minskar andelen utvisningar av dömda gärningsmän.
Vi har bland annat den uppmärksammade domen gällande en gruppvåldtäkt där tre utländska gärningsmän av tingsrätten dömdes för grov våldtäkt till fleråriga fängelsestraff och utvisning. Hovrätten ändrade dock domen för en av männen så att utvisningsbeslutet upphävdes, med motiveringen att mannens psykiska ohälsa gjorde honom särskilt sårbar i hemlandet och att en utvisning skulle drabba mannen orimlig hårt.
Inget våldtäktsoffer ska behöva höra att en utvisning medför men eller att våldtäktsmannens psykiska ohälsa gör honom särskilt sårbar i hemlandet så att han därmed får straffet sänkt eller till och med får rätt att stanna i Sverige. Brottsofferperspektivet är som bortblåst med regeringens politik.
Hovrätten gör bedömningar utifrån hur lagen är utformad. Det är alltså inte hovrätten som bär ansvaret för utfallet utan lagstiftaren.
Min fråga går till Mikael Damberg: När planerar regeringen att göra handling av sitt löfte så att fler kriminella faktiskt utvisas?