Ärade kammarledamöter! Vi avslutar nu höstens
arbete. Hösten i kammaren inleddes, som brukligt är
efter ett val, med en ganska tom agenda. Statistiken
över vårt arbete speglar det. Men nu, när ni ledamöter
har tagit plats i de utskott som förhoppningsvis passar
er specialisering och er politiska profil, har det be-
slutande arbetet i riksdagen kommit igång.
Under den allmänna motionstiden väcktes fler
motioner än någonsin efter ett val, 3 210. Motionerna
är ett viktigt inslag i riksdagsarbetet. De visar dels på
de politiska alternativen, dels pekar de på olika pro-
blem i samhället och väcker nya tankar och idéer.
Men den praktiska hanteringen av motionerna bör
inte bli en belastning för arbetet.
Den parlamentariska utredningen Riksdagskom-
mittén tillsattes för att utvärdera och föreslå föränd-
ringar av riksdagens arbetsformer. Syftet med arbetet
är att förbättra våra möjligheter att verka som opini-
onsbildare och att riksdagen ska vara en central de-
battarena.
Riksdagen arbetar som bekant för att genomföra
kommitténs förslag till förbättringar inom tre huvud-
områden: Det gäller budgetarbetet, riksdagens arbete
med utvärdering och, inte minst, arbetet med EU-
frågorna. Mycket har hänt på dessa områden, men vi
har också en hel del kvar att göra.
I riksdagsbeslutet om kommitténs förslag ingick
att hanteringen av de fristående motionerna borde
kunna förenklas. Det skulle ge utskotten mer tid till
utvärdering och till arbete med EU-perspektiven i
beslutsprocessen. Utskottens möjligheter att arbeta
självständigt skulle öka. Vi bör därför enligt min
mening med kraft verka för att Riksdagskommitténs
intentioner förverkligas, och kommitténs arbete fort-
sätter därför.
Under den session som vi nu avslutar har också
riksdagsstyrelsen överlämnat ett förslag till riksdagen
om en modernisering av riksdagsordningen. Det är
bland annat en konsekvens av tidigare framförda
förslag, till exempel om den nya Riksrevisionen, men
också några nya förslag av principiell betydelse.
Detta arbete måste vi också fortsätta att driva framåt i
vår.
Jag har som ny talman haft förmånen att verkligen
få lyssna till många av debatterna i kammaren. Vad
som slagit mig är med vilken debattlusta många frå-
gor avhandlas. Jag beundrar särskilt alla nya ledamö-
ter som äntrat talarstolen - den stora, eller ibland den
lilla - och med goda, och ibland rent av nya eller
åtminstone delvis nya, argument bidragit till många
tankeväckande debatter och även ställt frågor till
statsministern på frågestunderna.
Under hösten har jag många gånger betonat hur
viktigt det är att dessa argument når sitt mål, nämli-
gen medborgarna. Medierna har en nyckelroll i vår
demokrati. Det är genom medierna medborgarna får
aktuella frågor belysta. Det är medierna som ska
fånga upp och spegla det som händer i riksdagen.
Vi måste lägga upp arbetet så att det blir intressant
och möjligt att bevaka både från läktaren och genom
TV-sändningar. Riksdagen bör vara den institution
som det är lättast att direktsända TV ifrån. Om vi inte
planerar och organiserar vårt arbete efter dessa förut-
sättningar och berättigade krav på insyn så begränsar
vi det spelrum som politiken kommer att ha i medier-
na och vi överlåter till journalisterna att sätta den
politiska dagordningen.
Jag har nu tillsammans med gruppledarna, de vice
talmännen och utskottens ordföranden inlett diskus-
sionerna om de förslag som finns för att sätta riksda-
gens arbete mer i fokus, för att uppmuntra insyn,
öppenhet och deltagande.
Det handlar till exempel om att vi med början den
30 januari inför en frågestund med enbart statsminis-
tern var tredje vecka. Tanken är att få ett regelbundet
meningsutbyte här i kammaren mellan partiledarna
och statsministern i aktuella politiska frågor. Men
andra ledamöter ska också få ställa frågor till statsmi-
nistern.
Andra initiativ är att försöka få debatterna i kam-
maren att bli mer dagsaktuella, att få fler bordlägg-
ningsdebatter kring regeringsförslag och att få fler
tillfällen med information från regeringen i aktuella
frågor. Sedan en tid pågår också ett arbete med att se
hur vi kan förändra plenisalen för att främja en krea-
tiv debatt - allt för att uppmuntra en rappare och
tydligare argumentation, för att kammaren ska återta
sin naturliga roll som opinionsbildare och opinions-
speglare.
Vi diskuterar också möjligheterna att öka insynen
i riksdagsarbetet utanför kammaren. Ett exempel på
det är att EU-nämndens möten borde kunna vara mera
offentliga. Ju mer öppenhet som kan omge EU och
riksdagsarbetet, desto bättre för vårt land.
Under hösten har vi alltså kommit i gång med
många olika förslag om hur riksdagens arbetsformer
ska fortsätta utvecklas. För att dra igång ett resone-
mang kring dessa frågor har jag skickat ut en prome-
moria till riksdagsgrupperna med förslagen om riks-
dagens debattformer och plenisalens nya utformning.
Det är min förhoppning att alla ledamöter i sina riks-
dagsgrupper under våren aktivt kommer att delta i
diskussionerna om våra debattformer.
En fråga som kräver en snar lösning är hur vi i
riksdagen uppmuntrar debatten om EU:s framtidsfrå-
gor. Den debatten pågår för fullt nu i det konvent som
sammankallats för att lägga fram förslag till den nya
regeringskonferensen år 2004. Jag inbjuder alla le-
damöter att delta i det seminarium om framtidsfrå-
gorna som vi kommer att ha här i riksdagen den 22
januari efter partiledardebatten. Detta seminarium ska
ni se som ett startskott för riksdagens fortsatta enga-
gemang i frågorna. Jag diskuterar just nu formerna
för det med gruppledarna och andra berörda.
Men det är inte bara formerna för vårt arbete som
förändras. Nu, i och med det här, lämnar tre kända
profiler riksdagshuset.
Chris Heister kom in i riksdagen 1991 men fanns
här i huset långt tidigare. Chris Heister har nu över-
gått till den landstingskommunala världen. Jag är
övertygad om att hon där kommer att ha stor nytta av
sina erfarenheter från riksdagen, inte minst som en
kunnig och skicklig förste vice ordförande i socialut-
skottet. Hon har också som ordförande i den svenska
delegationen varit mycket aktiv i Nordiska rådet.
En som kommer att bli synnerligen drivande i
Nordiska rådet är den nye generalsekreteraren i Nor-
diska ministerrådet, Per Unckel. Per Unckel började i
riksdagen redan 1976 men gjorde några års paus - det
vore fel att säga time out - som partisekreterare och
utbildningsminister. Han började sin riksdagskarriär
som suppleant i samma utskott och slutar nu som
mäktig och mycket respekterad ordförande i konsti-
tutionsutskottet. Per Unckel har en imponerande
meritlista, och det på många olika områden. Han har
en unik förmåga att hantera många bollar samtidigt.
Jag bara undrar hur han klarade sig före mobiltelefo-
nernas tid.
I dag vill jag på riksdagens vägnar särskilt tacka
honom för hans mycket fina insatser som gruppleda-
re, ledamot i riksdagskommittén och riksdagsstyrel-
sen och sist men inte minst för allt arbete han lagt ned
på att se till att riksdagens beslut om den nya Riksre-
visionen kan förverkligas i praktiken.
Hela kammaren tackar Chris Heister och Per
Unckel och önskar dem lycka till och framgång i de
nya uppdragen.
(Applåder)
Jag vänder mig nu till riksdagens ålderspresident,
herr förste vice talmannen Anders Björck. Han slutar
nu också i riksdagen för att bli landshövding i Upp-
sala län. Jag tror inte att han, när han började här som
24-åring 1969 på tvåkammarriksdagens tid, var helt
säker på att han skulle vara riksdagen trogen i så
många år som det har blivit. Våra forskningar i arki-
ven har visat att han redan 1971 motionerade om att
man borde få riksdagspension från 40 års ålder.
(Applåder)
Det var väl några äldre som hade förslagit pension
från 50 år. Argumentet från Anders Björck var att en
ledamot kunde riskera att sitta i 25 år utan någon som
helst ersättning vid avgången.
Anders Björck visade tidigt prov på sin goda for-
muleringskonst. Han uttryckte sig väl och ampert
redan i sina första riksdagsdebatter och har med tiden
blivit en för svenska folket välkänd person i TV. TV-
karriären började med sändningarna från konstitu-
tionsutskottets offentliga utfrågningar i Ebbe Carls-
son-affären sommaren 1988.
Anders Björck var då vice ordförande i konstitu-
tionsutskottet. Utfrågningarna ägde rum på dagtid,
och det semesterlediga svenska folket satt som klist-
rat i TV-fåtöljerna i drygt en månads tid. Anders
Björck var en av de främsta tillskyndarna för offentli-
ga utskottsutfrågningar, men det krävdes 20 års dis-
kussioner innan reformen infördes. Det kan inte en
konservativ vara nöjd med!
Anders Björcks stora engagemang i massmedie-
och demokratifrågor löper som en röd tråd genom
hela karriären. Men han har inte bara försvarat vår
öppenhet, utan han har också i en annan mening vär-
nat vår svenska demokrati, nämligen som försvarsmi-
nister.
Anders Björck är också en välkänd person i Euro-
pa. Han blev en populär president i Europarådet efter
en lång och framgångsrik tid som svensk Europa-
rådsdelegat.
Anders Björck lämnar nu riksdagen som förste
vice talman sedan 1994. Jag vill på mina egna, de
vice talmännens och hela kammarens vägnar varmt
tacka honom för hans goda insatser i riksdagen och
för talmansskola för tre nya talmän. Jag vill också
önska honom lycka till i framtiden.
(Applåder)