Fru talman! Jag längtar efter normalitet. Jag längtar efter det liv som jag hade innan pandemin slog till. Jag längtar efter att få gå på fest. Jag längtar efter att få gå på krogen med många av mina vänner. Jag längtar efter normalitet och glädje, fru talman.
Men jag längtar också efter en normalitet i livets sorger och bekymmer. I fredags var jag begravningsofficiant på Skogskyrkogården för en god väns mor och kunde konstatera att bara ett dussin personer fick vara närvarande vid denna begravning. Jag längtar efter en värld där vi också kan få sörja tillsammans på ett normalt sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fortsatt giltighet av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen
Denna pandemi är fruktansvärd. Den har krävt alldeles för många liv, och den kräver alldeles för mycket av svensk sjukvård. Ungefär 2 000 människor vårdas just nu på svenska sjukhus på grund av denna pandemi. Vi kan bara konstatera att vi inte vet vad som kommer att ske framöver. Vi lever med mycket stor osäkerhet om hur denna pandemi kommer att slå i framtiden. Många som under den första vågen utropade att de klarade detta galant ångrar sig bittert i dag när de drabbas av stora dödstal. Risken för mutationer som slår ut vaccinationerna är överhängande så länge vi inte lyckas vaccinera merparten av jordklotets befolkning. Det finns risk för att vi bli tvungna att omvaccinera oss flera gånger. Det är värt att tänka på.
Det är därför som vi har alla dessa restriktioner, inte därför att myndigheter eller regeringen tycker att det är roligt. Vi har restriktionerna därför att det tyvärr är alldeles nödvändigt.
Fru talman! Är det så att regeringen och myndigheterna försöker göra livet extra besvärligt just för svenska restauranger, svenska pubar och svenskt nöjesliv? Är de ensamma i sitt sätt att göra livet besvärligt just för besöksnäringen och restaurangnäringen? Nej, så är inte fallet.
Jag ringde till Info Norden, Nordiska ministerrådets informationskanal, och frågade hur läget är just nu i de nordiska länderna. Det visade sig att man i Danmark, som hade alla restauranger helstängda från den 16 december och började öppna dem i april, fortfarande har kvar restriktioner. Man får gå på krogen, men bara om man kan uppvisa ett coronapass - ett certifikat. Man har serveringsstopp, och bord måste bokas i förväg - minst en halvtimme innan. Finland, som nästan inte alls har drabbats av pandemin, har regionala restriktioner. Och i Helsingfors, som faktiskt är nästan förskonat jämfört med Stockholmsregionen, stänger restaurangerna klockan sju. Och barerna stänger redan klockan sex. Det är drakoniskt hårda restriktioner mot restaurangnäringen i en storstadsregion som nästan inte alls är drabbad av pandemin.
Norge, som också varit förskonat, har regionala restriktioner. I Oslo är restaurangerna stängda, och endast takeaway är tillåtet.
På Island, som också varit väldigt skyddat, stänger allt klockan 21.
Våra nordiska grannar har alltså slagit till ännu hårdare mot restaurangnäringen - väl värt att tänka på för alla dem som kritiserar Sverige för att vi har varit för milda och väl värt att tänka på i den debatt som pågår just nu. Våra grannar inser att det är nödvändigt att ha viss uppsikt och kontroll när folk går ut och roar sig, blir glada och glömmer restriktionerna för närhet.
Jag och regeringen inser också att detta tär på restaurangernas och krogarnas ekonomi. Det är därför man har vidtagit exceptionella stödåtgärder. Åtskilliga miljarder har satsats på att försöka rädda sysselsättningen i denna bransch, och regeringen är beredd att satsa ytterligare pengar om och när det behövs.
Fru talman! Jag längtar verkligen efter att få gå ut på krogen igen och sitta där länge tillsammans med mina vänner. Det är en del av det som skapar mitt sociala liv. Jag hoppas att vi alla snart ska få återgå till normalitet. Ingen vill ha det som råder just nu. Men låt oss inte heller vara naiva - denna pandemi är förskräcklig.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.