Herr talman! Jag tackar Anders Ådahl för frågan.
Det får bli en exposé över Moderaternas inre liv som svar på denna fråga. Det är i och för sig inte en fråga som behandlas i utgiftsområde 15, men eftersom frågan är ställd får den besvaras.
Det finns inom mitt parti en stor variation av uppfattningar i synen på fribeloppet, och därför prövade vi också denna fråga i vår ekonomiska politik på den stämma vi hade för en kort tid sedan. Den ekonomisk-politiska arbetsgruppen, som jag hade glädjen att få ingå i, hade då presenterat en studiemedelsreform som bland annat innehåller en omprövning av synen på fribeloppet. Vi har tidigare haft beslut som har pekat mot att fribeloppet skulle avskaffas. Men olika studier och en rapport från Riksrevisionen som kom för ungefär ett år sedan visar att en stor del av den låga genomströmningen och av de avhopp som sker beror på att personer arbetar mycket vid sidan av studierna. Därför menar vi att det finns en risk att vi fördröjer arbetsmarknadsinträdet och en full etablering på arbetsmarknaden om vi har ett läge där för många drar ut på sin studietid genom att de just förenar mycket arbete med studier.
Det är dessutom så att utvecklingen av fribeloppet gör att man i dag kan vara heltidsarbetande på lönenivåer som motsvarar vad unga ofta får på instegsjobb, det vill säga 20 000 kronor i månaden, eftersom fribeloppet numera är så högt. Om man dessutom tar bort två av de beräkningsgrundande månaderna, det vill säga sommarmånaderna, kommer den inkomst man kan tjäna de kvarvarande tio månaderna att bli ännu högre. Det skulle i så fall innebära att det finns möjlighet att arbeta med en lön uppemot 25 000 kronor i månaden. Det får man ändå säga är mycket arbete.
Herr talman! Därför är vårt förslag att det är mest balanserat att bara avskaffa fribeloppet för sommarmånaderna.