Herr talman! Regeringens proposition om ny lag
för skiljeförfarande ersätter två lagar, den om skilje-
män och den om utländska skiljeavtal och skiljedo-
mar. Båda dessa lagar antogs 1929 och har alltså
fungerat i 70 år och kan väl anses vara mogna för en
modernisering.
Vi lever ju i dag i ett mera internationaliserat
samhälle som ställer helt andra krav. Därför tillsatte
regeringen 1992 en särskild utredare som skulle se
över skiljemannalagstiftningen, främst lagen om
skiljemän. I juni 1994 och i augusti 1995 avlämnades
delbetänkanden som sedan har remissbehandlats och
nu resulterat i en proposition.
Den nu föreslagna lagen vilar på samma grund-
principer som gällande rätt och betonar grundsatsen
om parternas rätt till självbestämmande. Förenta
nationernas handelsrättskommision, Uncitral, har
också fått stå som modell vid utformandet av åtskilli-
ga bestämmelser, vilket torde innebära att lagens
användning i internationella sammanhang underlättas.
Lagens bestämmelser är utformade så att hand-
läggningen av skiljetvister skall kunna ske ändamåls-
enligt, säkert och snabbt. Lagen om skiljeförfarande
föreslås bli tillämplig på tvister som parterna kan
träffa förlikning om. I propositionen föreslås regler
om hur en begäran om skiljedom skall gå till och om
vad en begäran skall innehålla.
När det gäller vilka som skall kunna vara skilje-
män ställs inte några formella krav upp, men om
parterna träffar avtal om det föreslås att tingsrätten
skall få en allmän skyldighet att utse skiljeman. I
fråga om antal skiljemän står det parterna fritt att
bestämma, men har man inte kommit överens om
annat skall antalet vara tre. Vardera parten utser en
skiljeman och dessa två utser sedan en tredje. Skilje-
männens uppdrag skall anses slutfört när de meddelat
slutlig skiljedom. I den nya lagen ges vidare utförliga
bestämmelser om parternas skyldighet att utge ersätt-
ning till skiljemännen och om hur ersättningen skall
fördelas mellan parterna.
Flera skäl brukar anföras som förklaring till att
parter kan vilja föredra skiljeförfaranden framför
rättegång i domstol. Skiljedomen är inte offentlig,
vilket kan vara av betydelse i affärsförhållanden. Och
den leder framför allt till ett snabbt avgörande av
tvisten. Huvudregeln är att skiljedom skall meddelas
inom sex månader efter det att skiljeförfarandet på-
kallades. Utskottet anser att de regler som finns ger
skiljemännen goda möjligheter att hindra parterna
från att obstruera så att skiljeförfarandet skulle dra ut
på tiden.
Utskottet är enigt om hela betänkandet sånär som
på en enda punkt. Det gäller Kristdemokraternas
motion om handelsrätter. Den har ju Rolf Åbjörnsson
vältaligt uttalat sig om här. Det gäller var de skulle
vara och vad de skulle handlägga. Men som också
Rolf Åbjörnsson sade bereds ju Skiljedomsutredning-
ens slutbetänkande i Justitiedepartementet. Detsamma
gäller den rapport som Domstolsverket och Riksåkla-
garen lämnade i april 1998 om snabbare handlägg-
ning av ekobrottsmål. Utskottet vill därför avvakta
beredningen från Justitiedepartementet och avstyrker
reservationen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet och avslag på reservationen.