Herr talman! Det är mycket glädjande att vi har
fått den här nya skiljelagen. Sverige har ju blivit en
stor nation på det här området. Det är då lägligt att vi
får en modern lagstiftning. Det är alltså mycket tack-
nämligt.
I det här sammanhanget har vår kommittémotion
om handelsrätter kommit upp. Det förefaller möjligen
lite udda, men det är kanske ändå inte det. Vi har i vår
motion sagt att det finns stor kunskap och kompetens
vad gäller straffrätten i de svenska allmänna domsto-
larna. Problemen i dag är de civilrättsliga frågorna. I
t.ex. konkursmål krävs goda insikter i affärsredovis-
ning, och alltför ofta saknas kunskap i dessa ämnen,
vilket leder till tidsspillan, missförstånd och i för-
längningen felaktiga avgöranden. Och i dag utarmar
de privata skiljeförfarandena domstolarna. Flera fö-
retag väljer att lösa sina tvister i skiljedomstol, där
förfarandet är snabbt och kompetensen är hög. Kvali-
ficerad personal attraheras av de höga ersättningar
som kan erbjudas i de sammanhangen. En utredning
bör därför se över möjligheterna att regionalisera
marknadsdomstolen till sex handelsrätter som skulle
förläggas i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg,
Sundsvall och Umeå, dvs. hovrättsorterna. De skulle
knytas till hovrätterna och handlägga större närings-
rättsliga, konkursrättsliga och konkurrensrättsliga mål
och ekobrott av större betydelse.
Koncentrationen av målen inom de näringsrättsli-
ga frågorna skulle göra det möjligt för domstolens
ledamöter att upprätthålla en hög kompetens. Detta
vore ett sätt att återställa förtroendet för de allmänna
domstolarna i dessa frågor. Handelsrätternas avgö-
randen skulle överklagas till Högsta domstolen. Och
genom inrättandet av handelsrätter ökar kompetensen
i de komplicerade näringsrättsliga målen, och perso-
nal frigörs för handläggning av andra mål.
Jag noterar i betänkandet att Skiljedomsutred-
ningen i sitt slutbetänkande har varit inne på tankar åt
det här hållet. Det kände jag inte till när vi arbetade
med vår motion, men det är ganska lustigt att notera
att den utredningen har kommit fram till att sådana
här särskilda avdelningar skulle inrättas vid tingsrät-
ter i sex stora städer här i landet. I det här utrednings-
förslaget går man inte lika långt som vi gör. Det är
betänkligt.
På 80-talet var vi ju inne på att inrätta särskilda
ekodomstolar, och det blev pannkaka av det. Det här
med hur man skall göra är en knepig fråga. Men det
är alldeles klart att man måste göra någonting. Vi har
ju nu fått den här ekobrottsmyndigheten. Man kan ha
synpunkter på den, men det har i alla fall gjorts or-
dentliga insatser när det gäller att försöka hantera de
här mera komplexa målen. Och så kommer de in till
allmän domstol där man ju inte kan hantera dem
annat än möjligen undantagsvis. Det är djupt olyck-
ligt. I den här rättskedjan måste kompetensen finnas
hela vägen. Brister det någonstans fungerar det inte.
Dessutom blir en allmän liten tingsrätt tekniskt sett
helt blockerad, kanske ett helt år, om det kommer in
ett stort mål. Man måste alltså göra någonting ganska
radikalt för att få i gång den rättsliga apparaten.
Det är inte heller rimligt att allmändomare skall
kunna ha och upprätthålla kompetens inom det här
området när de så sällan får avdöma dessa svåra mål.
Men jag utgår ifrån att man i Regeringskansliet,
med hänsyn till vad som sägs i betänkandet, frejdigt
arbetar med detta och kommer med något rejält för-
slag som går i den här riktningen. Det räcker inte med
små förändringar. Man måste skapa särskilda han-
delsrätter - som man har gjort i Danmark - som
verkligen har den här specialkompetensen. Mark-
nadsdomstolen skulle, som sagt, mycket väl kunna
göras om till en sådan här handelsrätt, men den skall
regionaliseras ned på hovrättsnivå.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationen under mom. 4.