Herr talman! På senare tid har museiområdet
kommit i fokus i såväl nyhetsmedierna som i den
kulturpolitiska debatten. ''Den svenska historien''
har med utställningar runt om i landet vid centrala
museer, länsmuseer, flera kommunala museer och
hembygdsmuseer nått en storlek både vad gäller
besökare och arrangemang som hittills är
oöverträffad i svensk museivärld.
Den av regeringen tilsatta perlamentariska
utredningen för översyn av mål- och strukturfrågor
inom det staliga och statsunderstödda
museiväsendet inledde sitt arbete 1993. Som vi nyss
kunde höra av Björn Kaaling är man på väg att
lämna sitt betänkande. Jag tycker att kommitténs
arbete har bidragit till en vital diskussion med
intressenter runt om i landet kring museernas
framtida roller och resurser.
Vad resurser beträffar har regeringen inför
nästkommande budgetår föreslagit en ökning av
anslagen total sett. Det har vi debatterat tidigare i
dag. Det är enligt några motionärer en alltför
försiktig ökning.
Regeringen har i mycket stor utsträckning valt att
avvakta de utredningar som pågår. Jag tycker att
det är klokt. Man tillsätter ju inte en utredning utan
anledning. Man vill naturligtvis ha svar på en lång
rad frågor.
Det är en uppfattning som återspeglas i en del
centermotioner till årets riksdag. Eftersom vi
tidigare debatterade bidrag till framför allt
Riksteatern kan jag ta den som exempel. Centern
har fogat ett särskilt yttrande till betänkandet
KrU21 med innebörden att det finns anledning att
inte göra några tvära kast i bidragsgivningen under
pågående utredningar och att inte heller gå in och
förändra drastiskt i verksamheterna.
Den årligen återkommande museiveckan pågår just
nu. Det debatteras om och funderas över
museernas roll i framtiden. Vilket ansvar skall
staten och de olika museerna ha? Finns den
kompetens som behövs inför framtiden vid våra
museer i dag? Vilken roll har museerna när det
gäller den framtida folkbildningen? Vilka
arbetsuppgifter skall åvila Riksutställningar? Hur
kommer man att foga in det faktum att ca hälften
av museiförmålen finns i Hembygdsföreningarnas
museer och samlingar runt om i Sverige? Hur
tillvaratar man bäst de ideella krafterna i
bevarandet av kulturarvet för
nutidsdokumentation och inför framtidens
utmaningar? Hur kan kulturarvet levandegöras?
Frågeställningarna är många. Både den kommande
utredningen och museiveckans diskussioner kan
stimulera till nya och annorlunda tankebanor och
utgångspunkter för framtida beslut. Det kan tas till
intäkt för att debatten kring museerna och deras
verksamheter i denna kammare kommer att
intensifieras.
Till kulturutskottets betänkande har det fogats en
kartläggning av bevakningen vid centralmuseerna.
Jag vill gärna uttala det angelägna i att denna
kartläggning har kommit till stånd, och jag vill
gärna också uttala ett tack till kulturutskottets
kansli för arbetet med framtagandet av materialet.
Utskottsmajoriteten utgår från att
Museiutredningen behandlar bevakningsfrågorna.
Dessa har under flera år varit föremål för
diskussioner i kulturutskottet. Jag erinrar mig att
det redan 1990 hölls en hearing i denna fråga i
riksdagen. Meningarna om vilken medelstilldelning
som är rimlig har varit delade, vilket också Björn
Kaaling nämnde. Jag utgår från att regeringen noga
följer frågan.
Jag skall på en punkt något ytterligare kommentera
det Björn Kaaling tog upp. Han säger att
regeringspartierna inte värdesätter Arbetets
museum.
Jag anser för min del att Arbetets museum har
lyckats bra med sin verksamhet. Jag vill också
hänvisa till en debatt i denna kammare för ungefär
fem år sedan, där dåvarande kulturministern Bengt
Göransson yttrade sig apropå bidrag till Arbetets
museum. Han framhöll då att staten inte har påtagit
sig ett ansvar för museets framtida finansiering.
Såvitt jag förstår har staten i mycket stor
utsträckning bidragit till museets tillblivelse och
även till dess verksamhet. Staten har hittills bidragit
med drygt 50 miljoner kronor.
Björn Kaaling säger vidare att man diskuterar att
ytterligare stiftare skall gå in. Jag tycker att det är
en positiv tanke, och jag förväntar mig faktiskt att
de nuvarande stiftarna tillsammans med
Norrköpings kommun, Östergötlands läns
landsting och länsstyrelsen i Östergötlands län i
framtiden kan ta ett större ansvar för Arbetets
museum.
De besked som den tidigare socialdemokratiska
regeringen gav till Arbetets museum liksom den
nuvarande regeringens besked om ett oförändrat
anslag nästkommande år anser jag vara bra.