Herr talman! Det är sällan som jag har sett ett ärende passera justitieutskottet som har varit så omdiskuterat och i sin helhet så illa omtyckt från så många olika håll och kanter i vårt land. Ändringen av EU:s vapendirektiv tog fart efter det första uppmärksammade terrorattentatet i Paris i början av 2015.
Syftet med ändringarna i vapendirektivet anges alltså vara att man ska kunna vidta åtgärder för att hindra grov brottslighet och terroristers tillgång till farliga vapen. Kommissionen menar att skillnader i olika EU-länders lagstiftning utgör en svaghet i kontroll och reglering som terrorister kan utnyttja för att skaffa vapen i ett land och sedan utföra terrordåd i ett annat. Av den anledningen motiveras varför gemensamma åtgärder måste vidtas på EU-nivå.
Problemet med förslaget är bara att terroristers möjligheter att utföra fruktansvärda terrordåd aldrig, eller sällan, har någon koppling till de legala vapen som nu alltså är föremål för strikt reglering och i vissa fall också totalförbud.
Jag hoppas att ni förstår mig rätt nu. Jag är en av de första att välkomna åtgärder som stävjar grov brottslighet och terrorism. Men det här förslaget kommer inte att sätta käppar i hjulet för en enda terrorists önskan om att skada våra fria, demokratiska och öppna nationer. Däremot kommer detta förslag att sätta käppar i hjulet för skötsamma personer med vapenlicens som i Sverige redan i dag får förhålla sig till alldeles för strikta regleringar.
Jag läste en debattartikel häromdagen om en person som var landslagsskytt och åttafaldig svensk mästare i dynamisk pistol. Han fick inte sin ansökan om licens för en tredje pistol beviljad med motiveringen att han inte var en tillräckligt aktiv skytt i tävlingssammanhang med ett av sina andra vapen. Trots skyttens motivering att just detta vapen mestadels används för grundträning då den tillhörande ammunitionen är billigare ansågs alltså inte denna åttafaldige svenske mästare ha varit tillräckligt aktiv för att kunna hantera en tredje licens.
Tänk om det hade varit samma reglering kring golfklubbor och att en myndighet hade gett Jesper Parnevik avslag på ansökan om en ny driver i början av hans karriär för att han inte använt järnåttan tillräckligt mycket. Då hade han kanske inte haft en egen realityserie i Miami i dag.
Detta är ett exempel på att vi i Sverige i dag inte är beroende av EU för att åstadkomma striktare regleringar kring vapenlicenser, och det är givetvis inget annat EU-land heller. De här frågorna hanteras bäst av varje enskilt land, då vi alla har olika förhållanden till jakt och vapenträning för militär, polis och så vidare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag
Ett exempel som Försvarsmakten har angett i sitt remissvar är att träning och utbildning med vissa vapentyper upprätthålls och är beroende av civila skytteorganisationer. Det är något som ändringarna i vapendirektivet inte tar någon hänsyn till.
I beaktande av hur fel kommissionens förslag träffar kan man också ta med sig remissyttrandet från Brottsförebyggande rådet. Det visar att det är just illegala vapen som i störst utsträckning används vid brott. Av de ca 90 fall av dödligt våld som sker årligen är det ungefär 15-20 fall där skjutvapen är inblandade, och av dem är det ett till tre fall där legala vapen har varit inblandade.
Trots att det alltså är en så liten andel av det dödliga våldet där legala vapen har använts riktar sig i princip kommissionens hela förslag till att reglera lagstiftning om legala vapen.
Jag läste i höstas om en person i Sverige som år 2005 dömdes för terrorbrott till fem års fängelse och utvisning med förbud att återvända. Efter avtjänat straff gick det inte att utvisa personen därför att det fanns verkställighetshinder. Han fick då anmälningsplikt hos polisen en gång om dagen, vilken upphörde 2011 för att han inte längre ansågs utgöra någon risk. Under 2015 fick han åter anmälningsplikt hos polisen då det kunde konstateras att han på nytt varit i kontakt med terrornätverk. Detta är ett av flera exempel på personer som är dömda för terrorbrott som går fria i vårt land trots att de ska utvisas.
Nu anstränger sig alltså EU-kommissionen för att klubba igenom ett förslag där till och med musköter från 1800-talet ska destrueras på ett sätt så att de inte kan återställas och utgöra en fara. Är det verkligen rätt fokus att börja karva i museiföremål när vi har utvisningsdömda terrorister som går fria på våra gator? Jag säger bara följande: Om man på riktigt vill minska risken för att våra samhällen ska råka ut för allvarliga terrorbrott är mitt tips att åtminstone se till att dömda terrorister som ska utvisas aldrig mer går fria i något europeiskt land över huvud taget.
EU-kommissionen är dock inte intresserad av att exempelvis stärka EU:s inre gränskontroller för att hindra fria flöden av de illegala vapen som utgör det stora problemet eller för den delen av att frihetsberöva utvisningsdömda terrorister där det finns verkställighetshinder. Fokus ska i stället ligga på att hindra militär, polis och civila från att utöva träning och från att utöva sin hobby med legala skjutvapen. Det är sällan EU:s överstatlighet har tjänat dess medlemsländer speciellt väl, herr talman, och det här är ett förslag i mängden som verkligen stärker den bilden.
I frågan om kommissionens förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen har Sverigedemokraterna landat i ställningstagandet att en övervägande del av det strider mot principen. I det yttrande allianspartierna och de rödgröna enats om menar man att kommissionens förslag på ett övergripande plan är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Sverigedemokraterna tycker att de andra partierna tar lite för lätt på subsidiaritetsprövningen och ger kommissionens förslag lite för mycket legitimitet.
Sverigedemokraterna anser att varje land för sig självt kan avgöra vilka vapen som ska klassas som vad, vilka som ska få licenser för de olika klasserna och hur vapnen ska få användas. Om det är någon åtgärd som ska vidtas när det gäller vapenlicenser i Sverige är det att skötsamma licenshavare, entusiaster, jägare eller samlare ska få enklare tillgång till fler vapen om de så vill. Det är dock en fråga för Sveriges riksdag att avgöra och inte en fråga för EU att hantera.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag
Vi kan inte göra annat än att starkt ifrågasätta nyttan med förslaget utifrån de angivna motiven. Man bekämpar inte terrorism genom breda åtgärder mot legala vapen. Vi ifrågasätter att det krävs beslut från EU för att öka kontrollen och säkerheten kring legala vapen. Det är frågor de nationella parlamenten hanterar bättre. Vi ifrågasätter också det motivyttrande som de rödgröna och Alliansen står bakom. Skrivelsen om att förslaget på ett övergripande plan är förenligt med subsidiaritetsprincipen legitimerar det helhetsförslag man i vissa delar så högljutt kritiserar.
Vår mening är i stället att en övervägande del av förslagets innehåll ska förpassas till det runda arkivet. Den hållningen, herr talman, representeras bäst genom Sverigedemokraternas reservation i ärendet. Jag yrkar bifall till den.
I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson och Heidi Karlsson (båda SD).