Herr talman! I fråga om detta betänkande har
utskottet varit enigt om att avvakta de utredningar
som pågår eller som just slutförts. Förmodligen är
anledningen just den som utskottsordföranden
nämnde i sitt anförande, nämligen att samtliga
partier är överens om att alla initiativ i dessa frågor
är av yttersta vikt. Därför skall jag ta tillfället i akt
och referera till ett märkligt experiment med
sexualbrottslingar.
Efter en liten inblick i den verklighet som vi lever i
förstår alla -- eller snarare är det så att vi inte
förstår -- vad experterna håller på med. Sålunda har
man nu öppnat ett ställe i Växjö där sex grova
sexualförbrytare vistas till en kostnad av 3 000 kr
per dygn. De får var sin trerumslägenhet som är
smakfullt inredd med äkta mattor, skinnmöbler,
trähantverk och klatschiga textilier.
Galler eller lås finns inte. Enligt cheföverläkaren
behövs inte sådant, då våldtäktsmännen, mördarna
och pedofilerna är förbjudna att lämna området.
Överläkaren kan dock inte lämna garantier för att
inte något skall hända något barn eller någon
kvinna i Växjö men säger att man skulle bli mycket
besviken om något skulle hända. Man upphör
aldrig, herr talman, att förvånas över experternas
våldsamma intresse för barnaskändare, pedofiler
och våldtäktsmän!
Att forska i dessa personers hjärnor och att hålla de
här människorna på gott humör får kosta hur
mycket som helst. Offren för deras framfart får
däremot inte kosta någonting -- eller i varje fall
väldigt litet. Nu säger visserligen det team som är
ansvarigt för projektet att just dessa
sexualbrottslingar som får chansen till en
trerummare i Växjö är grundligt genomvårdade
och att de har insikt om den egna sjukdomen.
Sådana argument hör man ofta. Men många gånger
under årens lopp har patienten bara några timmar
efter en permission från mentalsjukhus upprepat
sitt brott. Ibland är det t.o.m. samma offer. Då har
det sagts: Vi trodde att han var botad. Eller också
har det sagts: Han har gjort stora framsteg under
den senaste tiden.
Sanningen är väl den att inte någon psykiatriker i
hela världen egentligen vet något om
sexualbrottslingarnas komplicerade känsloliv. Det
finns en mängd teorier -- det är sant -- men ingen
vet något med säkerhet. De flesta inom psykiatrin
erkänner dessutom att de famlar i blindo när de
försöker rannsaka hjärnan på en sexualförbrytare.
Det enda som man under årtionden av forskning
har kommit fram till är att det handlar om ett
sjukligt beteende -- ett sjukligt beteende som hos
de flesta sexualförbrytare har en tendens att
upprepas med mer eller mindre regelbundna
mellanrum.
Ledarna för projektet i Växjö tror inte att
patienterna blir friska. Man påstår t.o.m.: Här blir
de inte friska men så bra att de inte begår nya brott.
Hur vet man det? Med vilken rätt riskerar man
kvinnors och barns liv genom ett sådant påstående?
Gång på gång har grova sexualförbrytare bevisat
motsatsen efter att till synes ha fungerat i många år.
Sexualförbrytarnas beteende styrs inte av
intellektuella eller moraliska överväganden. De har
inget till övers för offren -- åtminstone inte förrän
efter gärningen, och då bara undantagsvis, något
som knappast tröstar offren eller deras anhöriga.
Herr talman! I den form som det relaterade
projektet skall fortgå är det nog omöjligt att
garantera säkerheten för kvinnor och barn som bor
i grannskapet. I själva verket är det omöjligt att
garantera säkerheten för någon i vårt samhälle.
Sexualbrottslingar och våldsmän kan ju dyka upp
var som helst. Men det finns ingen anledning att
bereda vägen för dem.
Våldtäktsmän och de som förgriper sig sexuellt på
barn är förmodligen ytterst medvetna om att de
straffas om de blir gripna. I den mån de är
medvetna om det är det deras minsta bekymmer vid
brottets begående. De utsatta och de presumtiva
offrens väl och ve måste gå före. Så är det inte i dag.
Resurserna läggs på förövarna, medan skändade
barn och våldtagna kvinnor får stå tillbaka.
Herr talman! I mitt anförande i den förra debatten
talade jag om att allmänpreventionens
övergripande betydelse som portalparagraf i
lagstiftningen måste återinföras. De
allmänpreventiva skälen måste återupprättas. I det
sammanhanget måste de individuella skälen för
sexualförbrytare stå tillbaka.
Ny demokrati har liksom övriga partier kommit
med olika förslag. Jag har själv inget idealrecept på
hur eller vad man skall göra med grova
våldtäktsmän, sexmördare och pedofiler. Men jag
är inte ensam om att kräva bättre skydd för kvinnor
och barn. Projektet i Växjö är ett slag mot
medborgarna.
Jag hoppas att de förslag och de idéer som Ny
demokrati och företrädare för andra partier
presenterar skall utmynna i krafttag mot de
vidrigheter som kvinnor och barn utsätts för. Jag
hoppas därför på en förutsättningslös behandling
och vidareutveckling av de förslag som
offentliggjorts just i dag. Jag åsyftar då
departementspromemorian Ökat skydd för barn,
ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp.
Vidare hoppas jag på en snabb remissrunda, så att
materialet så snabbt som möjligt kan föreläggas
riksdagen i form av en proposition. Likaså hoppas
jag mycket på den kommission under ledning av vår
utskottsordförande som skall göra en utvärdering
och en allmän översyn av tillämpningen av de regler
som rör sexualbrott, kvinnomisshandel och därmed
närbesläktade brott. Även där är det angeläget att
arbetet sker skyndsamt.
Jag önskar alltså Britta Bjelle lycka till i det viktiga
arbetet i den grupp där hon är ordförande.
Även jag yrkar bifall till hemställan i
justitieutskottets betänkande nr 3.