Herr talman! Vi skall nu behandla justitieutskottets
betänkande JuU3. Det är egentligen ett enigt
betänkande, men trots detta har flera talare anmält
sig. Jag har tolkat det som att det finns ett stort
engagemang i frågor som rör övergrepp mot
kvinnor och barn.
Opinionsbildning och ett starkt engagemang har
gjort att mycket har hänt när det gäller att skapa
nya regler och att skärpa befintliga regler till skydd
för utsatta kvinnor.
Även när det gäller förebyggande åtgärder har
mycket hänt på det här området. Jag tänkte att jag
kort skulle nämna något av allt det som har gjorts.
Lokala kvinnojourer har vuxit fram över hela
landet, och på senare år har de fått väsentligt
utökade resurser från det allmänna.
År 1989 tillsattes inom regeringskansliet en
arbetsgrupp som skulle arbeta med frågor om våld
mot kvinnor, och den arbetsgruppen har också tagit
fram ett åtgärdsprogram.
Landstingsförbundet initierade för något år sedan
en kampanj inom sjukvården som gick under
namnet Vården mot våld.
På Akademiska sjukhuset i Uppsala pågår ett
projekt, som går under namnet Omhändertagande
vid kvinnomisshandel.
Socialstyrelsen har fått medel att utveckla modeller
för ett bättre samarbete mellan myndigheter inom
rättsväsendet.
I det här sammanhanget tycker jag också att man
skall nämna projektet om våld mot handikappade
flickor och kvinnor.
Information om rättigheter och möjligheter för
utsatta kvinnor har tagits fram av olika
rättsvårdande myndigheter, såväl
Rikspolisstyrelsen, Justitiedepartementet och
BRÅ som Domstolsverket och
Kriminalvårdsstyrelsen, allt för att skydda, stötta
och råda utsatta kvinnor.
Den 1 juli 1991 inrättades dessutom en professur
med inriktning på frågor som rör våld mot kvinnor.
Jag vill också lyfta fram en del av det som hänt i
justitieutskottet på senare år. Där har vi beslutat
om en lagstiftning som ger utsatta kvinnor rätt till
målsägandebiträde, och ytterligare förbättringar är
på gång när det gäller målsägandebiträde, och då
framför allt för kvinnor som utsatts för brott
utomlands.
Besöksförbudslagen har tillkommit, och den har
dessutom hunnit förbättras en gång.
Den 1 juli 1992 infördes förändringar i fråga om
vissa sexualbrott. Syftet med de ändringarna har
varit att stärka skyddet för barn och ungdomar mot
att bli sexuellt utnyttjade och att i
strafflagstiftningen markera allvaret i sexuella
övergrepp. ven den 1 juli 1993 skärptes straffen
för ett antal vålds- och sexualbrott i samma syfte.
Vidare har brottsskadelagen utvidgats för att ge
möjligheter till ersättning för lidande och
kränkning, och även på det här området finns
numera ytterligare förslag som utvidgar
möjligheterna till ersättning.
I justitieutskottet har vi också av regeringen beställt
ett förslag om förlängd preskriptionstid för
sexualbrott mot barn, och dessutom pågår i
departementet ett arbete som syftar till en utvidgad
kriminalisering av barnpornografibrott.
Jag vill också nämna att vi i justitieutskottet har
tagit initiativ till att frågan om kriminalisering av
prostitutionen skall utredas, och statsrådet Bengt
Westerberg har tillsatt en särskild utredare för att
göra en översyn av samhällets åtgärder mot
prostitutionen.
Regeringen har dessutom tillsatt en kommission
om våld mot kvinnor, som jag har fått förtroendet
att vara ordförande i. Vår uppgift är att göra en
översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och
föreslå åtgärder för att motverka sådant våld.
Slutligen tycker jag att det förtjänar att nämnas att
en försöksverksamhet med livvaktsskydd nyligen
har avslutats och att den verksamheten samtidigt
har lett till att polisen har tagit fram en särskild
larmutrustning, vilken utlånas till hotade kvinnor.
Rikspolisstyrelsen har gjort en utvärdering av den
här verksamheten, och man föreslår att den skall
permanentas.
Jag har velat göra den här genomgången för att visa
att det just på det här området har hänt väldigt
mycket och att det har skett en helt otrolig
utveckling bara under loppet av några få år.
Jag kanske skulle avsluta med att säga att jag
naturligtvis yrkar bifall till utskottets hemställan i
justitieutskottets betänkande nr 3.