Fru talman! Jag kan redan i inledningen av mitt anförande säga att vi från Centerpartiets sida står bakom förändringarna som föreslås i betänkandet. De flesta är av en ganska teknisk karaktär och handlar om precis det som betänkandet handlar om, alltså ett förbättrat genomförande av avfallsdirektivet.
Jag vill också ta möjligheten - fast det är dagens och faktiskt också riksmötets sista betänkande från utskottet vi debatterar här - att få lägga ut texten en aning om framtidens avfallshantering och cirkulär ekonomi.
Även om det på det hela taget är kloka förändringar som föreslås här ska vi komma ihåg att det här är ett betänkande av en ganska teknisk karaktär och förhoppningsvis inte det mest framåtsyftande vi debatterar i kammaren den här mandatperioden.
Vår avfallshantering är en helt avgörande del av övergången till en cirkulär ekonomi - en övergång som riksdagens alla partier förhåller sig positiva till, och detta av mycket goda skäl.
Hur vi hanterar resurser och hur vi sluter kretsloppen är helt avgörande om vi vill ha ett samhälle där vi inte lever över våra tillgångar, där vi inte förbrukar ändliga resurser och där vi inte har utsläpp av växthusgaser, miljögifter och annat som gör att vi fördärvar förutsättningarna för kommande generationer att ha ett gott liv och en hållbar och växande ekonomi.
Med det i åtanke tror jag också att vi kommer att behöva fatta en del riktigt framåtsyftande beslut den här mandatperioden, och jag tror och hoppas att det regeringsavtal som Centerpartiet har slutit tillsammans med Liberalerna och regeringspartierna ger goda förutsättningar att ta viktiga kliv på den vägen.
Det jag talar om här, för att försöka vara något mer konkret, handlar om saker som redan har nämnts i debatten. När slutar till exempel avfall att vara avfall? Eller ska det över huvud taget börja betraktas som avfall? Vi vet att vi kommer att behöva ha helt andra ekonomiska flöden i framtiden. Det är flöden där en resurs som ingår i en vara, som har ingått i en vara eller som har varit en del av en förpackning också kan tas vidare.
Vi ser att det är här vi har de stora utmaningarna i övergången till en cirkulär ekonomi. I alltför många fall har vi inte några aktörer som kan ta vara på de här resurserna, och de har i dagsläget inte någon marknad att sätta dem på. Vi ser det vad gäller till exempel textilier, och vi ser det alltför ofta vad gäller plaster och andra varor som cirkulerar i ganska stora mängder i vår ekonomi.
Det vi från politiskt håll behöver hjälpa till att göra är att undanröja hindren för de här aktörerna för att kunna ta vara på dessa resurser. Vi behöver också främja framväxten av marknader som kan se till att resurserna sätts i spinn och börjar och fortsätter att cirkulera. Ur det här perspektivet är inte dagens avfallslagstiftning på alla sätt lämpad för framtidens cirkulära ekonomi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet
Den föregående talaren nämnde avfallstrappan. Även om det är ett perspektiv som det kommer att vara viktigt att fortsätta att använda som ett verktyg, och även om det var någonting som var helt revolutionerande för att vi skulle använda resurser på ett mer hållbart sätt bakåt i historien, ser vi också att tänkandet som är grunden för avfallstrappan i vissa fall blir en begränsning.
När vi på ett alltför snävt sätt styr användandet av resurser, och när vi definierar saker som avfall, vilket gör att de inte kan exporteras eller handlas med, finns det också en risk att vi stoppar kretsloppet och att vi i stället för att cirkulera resurser faktiskt tar dem ur bruk. Det är precis det här som vi behöver kunna komma ifrån och som våra lagar och regler också måste vara lämpade att ta upp.
Jag nämnde att jag ändå tror att vi har förutsättningar att ta vissa viktiga steg under mandatperioden. I januariavtalet har vi ett par punkter som rör just den här saken. Just nu förhandlas en cirkulärekonomistrategi, som jag tror kommer att kunna vara mycket viktig för att definiera vilka de politiska åtgärderna kommer att behöva vara om vi ska kunna ta nästa steg.
Det rör sig mycket om precis det som vi har varit inne på - att kunna plocka bort de hinder som i dag finns lagstiftningsmässigt för detta. Men det handlar också om att kunna vara proaktiv från politikens håll och stötta växande marknader och företag och aktörer som grundar sig i det cirkulärekonomiska tänkandet.
Ett ganska gott exempel är, som jag också redan har varit inne på, textilbranschen. Vi vet att dagens textilhantering har en stor påverkan både på miljö och på klimat. Till detta produceras de textilier som vi brukar, använder och handlar i Sverige ofta under ganska dåliga förhållanden även socialt.
Det är därför glädjande ur en ekologisk och en ekonomisk och en social synvinkel om vi kan få mer av en marknad för cirkulära lösningar i Sverige. Det är precis det här som jag tror att vi kommer att behöva ta till oss. Jag ser dagens debatt om inte som den slutliga lösningen så åtminstone som ett välkommet tillfälle att tydliggöra var vi i Centerpartiet står i de här frågorna.
Därmed tackar jag för mig och tackar, liksom kollegan Ottosson, alla närvarande för ett mycket gott riksdagsår.