Fru talman! Snart är det sommar igen. Förra året hade polisen här i Stockholm en av sina återkommande aktiviteter, nykterhetskontroll, under en sommarkväll i juni. Det hela ägde den kvällen rum på Tranebergsbron, en liten bit västerut härifrån sett, och vid Norrtull. Resultatet var för mig chockerande nedslående. 38 personer greps för rattfylla. Det är ett obegripligt stort antal, och det är förfärande att så många kör påverkade mitt ibland oss.
Men om man väljer att se glaset som halvfullt är det naturligtvis bra att polisen gjorde denna insats. Förhoppningsvis fick de stopp på dessa 38 personers framfart. När man tänker på det blir man på lite bättre humör. Och glaset är inte bara halvfullt, utan det är fullt och välsmakande när man sedan läser Kronofogdens rapport från aktiviteten.
Kronofogden och polisen arbetar sedan en tid tillbaka nära tillsammans efter att regelverket justerats för att möjliggöra detta. Det innebär att bilar, kontanter, smycken och klockor kan beslagtas och förverkas från den som exempelvis har stora skulder till sina brottsoffer. Vid den aktivitet som jag nämnde beslagtogs inte mindre än sju fordon samt andra tillgångar till ett värde på närmare 1 miljon.
Detta arbete påverkar tryggheten i Sverige på ett högst påtagligt sätt: Kriminella får allt svårare att njuta av resultatet från sin kriminalitet, och brottsoffer får lättare del av tilldömda skadestånd från en förövare som påstår sig sakna tillgångar men som åker omkring i lyxbilar.
Nu tar vi nästa steg i detta arbete. Alliansens motion om att öppna för att lättare kunna dela information mellan polisen och Kronofogden har vunnit majoritet i utskottet och utgör ett av tre viktiga tillkännagivanden i dag. Och det nedslående i att så många människor sätter sig bakom ratten påverkade gör förra veckans beslut om rattfylla och olovlig körning än mer angeläget. Vi skärpte då straffen för detta.
Fru talman! En annan brottskategori som har gått lite under radarn men som vi måste ägna mer uppmärksamhet åt är bedrägerierna. De har ökat dramatiskt de senaste åren och tar enormt mycket resurser i anspråk från polis, åklagare och domstolar. År 2015 anmäldes 185 000 bedrägeribrott. År 2016 anmäldes 194 000, och polisen räcker långt ifrån till. Ungefär hälften av bedrägerierna är så kallade datorbedrägerier, men det är en underkategori med bred spännvidd. Det handlar om alltifrån falska annonser på Blocket till avancerade hackerattacker. Någonstans mitt emellan finner vi det som kallas id-kapningarna.
För att öka kunskapen om id-kapningar genomförde företaget UC en undersökning bland personer som blivit id-kapade. Det mest slående i resultatet av undersökningen är att det inte handlar om några slarvpellar som drabbas, utan det är skötsamma personer med god ekonomi. Män är något mer drabbade än kvinnor, och den mest utsatta åldersgruppen är mellan 26 och 35 år. En klar majoritet har högskole- eller universitetsexamen och en inkomst på över 400 000 kronor per år. Det är också tydligt att de tre storstadsområdena är mest drabbade av det här fenomenet.
Som illustration till att vem som helst kan drabbas kan nämnas till exempel säkerhetsföretaget Securitas vd. En annan person är självaste Leif GW Persson. I det förra fallet var det mycket allvarligt, och det blev besvärligt att reda upp det hela med stora kostnader som följd. I det senare fallet var det fråga om enklare brottslighet men ändå med den förslagna metoden att kapa någons identitet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor
Den vanligaste formen av bedrägeri är att någon har beställt varor i den utsattas namn tätt följt av tecknande av telefonabonnemang och kreditkort. Beloppet som bedragaren försöker komma över varierar stort, men över 60 procent av de utsatta berättar att det rör sig om 10 000 kronor eller mer.
Enligt polisen är id-kapning ett lönsamt brott som är relativt enkelt att genomföra, även om vi har infört ett kapningsbrott. Tyvärr är risken att åka fast ganska liten, och om bedragarna åker fast är straffsatserna låga. Detta sammantaget gör att många tidigare våldsbrottslingar - brottslingar som har ägnat sig åt annan form av kriminalitet - har bytt bana och i stället ägnar sig åt id-kapning.
Att styra upp regelverket för identitetshandlingar är ett sätt att göra det svårare för bedragarna att begå dessa brott. Det är därför alldeles utmärkt att vi nu får majoritet även för detta.
Någonting som vi inte kom hela vägen med denna gång tar sin utgångspunkt i en annan modusförskjutning bland kriminella, nämligen bedrägerier och kriminalitet kopplat till välfärdssystemen och LSS. På något sätt verkar det som att de kriminella alltid ligger steget före när det gäller att hitta nya sätt att utnyttja systemens svagheter.
Det råder inget tvivel om att privata företag har mycket att ge när det gäller utveckling av välfärdstjänsterna. De visar ständigt prov på hur verksamheter kan göras effektivare och erbjuda högre kvalitet och större nytta för dem som behöver tjänsterna.
Samtidigt riskerar vi att öppna för bedräglig verksamhet som inte alls handlar om att utveckla en god verksamhet och tjäna pengar på ärliga framgångar utan om att begå brott. Här måste rättsvårdande myndigheter bli mycket bättre. Jag vill därför yrka bifall till reservation 5 under punkt 7 om brott mot välfärdssystemen.
Betänkandet omfattar andra mycket viktiga förslag. Jag står bakom samtliga Alliansens och Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.