Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen.
Behovet av att bekämpa riskerna med global uppvärmning är en av vår tids utmaningar. Men vi har många utmaningar i Sverige, och vi har många utmaningar globalt. Vi har problem med fattigdom generellt och med energifattigdom specifikt. I Sverige har vi problem med vårdköer, en skenande otrygghet och ett krig mellan kriminella gäng som samhället tappat kontrollen över. Att det finns så många utmaningar globalt och i Sverige understryker vikten av en sak: att vi hushållar med våra resurser. Vi behöver inse att de är begränsade och fokusera på att använda dem så effektivt som möjligt.
När det kommer till att bekämpa växthusgasutsläppen i världen är Sverige en liten spelare. Om vi i Sverige ska kunna påverka andra krävs det att våra åtgärder är föredömliga avseende teknikutveckling, effektivitet och påverkan på tillväxt. Utan kostnadseffektiva åtgärder och bidrag till teknisk utveckling föreligger ytterst små möjligheter för Sverige att bidra till att fler länder minskar sina utsläpp i en tid när utsläppen i stället ökar.
Fru talman! Nu står vi ytterligare en gång inför faktumet att oberoende granskare har slagit ned på svensk klimatpolitik, och det gäller återigen Klimatklivet. Riksrevisionen konstaterar i sin skrivelse att Klimatklivet inte når upp till vad som kan sägas vara en effektiv klimatpolitik. Riksrevisionen konstaterar också att beräkningarna av uppnådda utsläppsminskningar till följd av Klimatklivet är falska då utsläppsminskningar dubbelräknas. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det med Klimatklivet råder samma problem vad gäller bristande effektivitet som med tidigare program. På grund av detta är det rimligt att Klimatklivet läggs ned och ersätts av en mer effektiv klimatpolitik, vilket också framgår av den reservation som Sverigedemokraterna står bakom i dag.
Fru talman! När regeringens företrädare bemöter detta brukar argumentationen utgå från något i stil med att de ser problem men att detta är det bästa som finns givet att annan politik, till exempel ännu mer chockhöjda drivmedelspriser, inte har tolerans och acceptans bland folket. Det är dock inget argument för att bedriva politik som inte bidrar till minskade utsläpp på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Saknar man idéer för mer effektiv politik finns det gott om utmaningar på andra områden att ta hand om.
Därför är det ganska tragiskt att man fortsätter att exempelvis lägga miljoner ur det här programmet på studiefrämjanden över hela landet för att "CO2-banta" med "klimatterapi". Satsningarna på klimatterapi må kanske inte uppta de flesta av dessa miljoner, men det är samtidigt löjeväckande. Hur kan det fortgå, år efter år, att vi lägger pengar på klimatterapi i studiecirklar för att bekämpa global uppvärmning? Skattebetalarna måste betrakta detta som rent sinnessjuk politik.