Herr talman! Tack för frågan som gör att vi kan fördjupa oss lite i det här!
Det stämmer att vi var kritiska inför 1999 års lagstiftning. Det var före min tid, men vi var kritiska. Grunden för detta var att vi var rädda att en stor del av verksamheten skulle gå under jorden. Vi var lyhörda gentemot vad kvinnoorganisationer och framför allt polisen sade i sina remissvar men var också tydliga med att skulle det gå mer under jorden så skulle vi fortsätta driva en kriminalisering för båda parter.
Ibland handlar politik om att man får ta ett steg tillbaka och studera verkligheten. Kommer man då fram till att man faktiskt har fel eller blir motbevisad ska man sluta driva en tes som inte funkar, och det har vi gjort. Mycket vatten har runnit under broarna sedan 1999, och i dag, mer än tio år senare, är vi glada över att vi alla är överens om att vi ska ha den här lagen.
Det var också vårt systerparti i Norge som kom hit och studerade den här lagen och var pådrivande i processen i Norge. Som sagt: Mycket kan hända, och olika partier kan komma fram till olika saker.
När det gäller en straffhöjning för sexköp mottog Beatrice Ask, som Kerstin Haglö vet, en utredning i förra veckan. Allt tyder på att vi antagligen får det här i sinom tid. Jag tror därför inte att vi ska föregå den processen. Är det någonting man ska lära sig utifrån Kerstin Haglös fråga är det att det är bra att man verkligen har mycket kunskap och en rejäl utredning innan man fattar ett beslut.