Herr talman! Jodå, vi vågar kalla saker vid deras rätta namn. Skillnaden mellan synnerligen grov misshandel och synnerligen grov våldtäkt var att den grova misshandeln i påföljdsvalet inte gav någon möjlighet att gå över maxstraffet. När det nu gäller den grova våldtäkten har den redan en straffskala som man kan använda för att få in begreppet synnerligen grov våldtäkt där, det vill säga en grov våldtäkt som av synnerliga skäl betraktas som extra grov.
Kerstin Haglö säger själv att hon vill ha en straffskala på sex till tio år. Det ryms redan inom nuvarande påföljdssystem, så jag förstår inte riktigt vad syftet är.
När det däremot gäller misshandelsfallet vill man ha en påföljd för någonting som är grövre än det som gav den högsta påföljden vid det tillfället. Därför valde man en ny brottsrubricering. Man skulle även i det fallet kunna öka påföljdsskalan för grov misshandel. Dessa två delar är egentligen desamma.
Det viktiga är att effekten blir att vi ser allvarligt på grov våldtäkt där det är särskild råhet eller där man utsätts för särskilt svårt hot eller våld i situationen och att detta också får konsekvenser i rättstillämpningen. Lagstiftning är ett viktigt verktyg, men rättstillämpningen av lagstiftningen är också ett viktigt verktyg, Kerstin Haglö. Där får vi hoppas att domstolarna tar till sig av de signaler vi skickar härifrån.