Herr talman! Jag kanske uttryckte mig oklart om kärnvapenfrågan. Jag menade att jag tycker att det är en väldigt konstig inställning. Jag uppfattade Miljöpartiet som att man säger nej till det här för att man vill ha ett lagstadgat förbud mot kärnvapen. Jag uttryckte mig kanske lite oklart.
När det gäller frågan om hur jag i en hypotetisk värld skulle fungera som oppositionspolitiker i försvarsfrågor kommer jag att fortsätta att vara en väldigt konstruktiv person som söker breda samarbeten.
Jag kommer också alltid att sätta Sverige som allierad främst och göra vad jag kan för att vi ska fortsätta att vara en solidarisk, pålitlig och uppskattad partner. Det, menar jag, gör man inte genom att hela tiden trixa och tweaka, som jag uttrycker det på engelska, alltså vrida på saker och ting. Det här tror jag att våra allierade uppfattar som att vi inte riktigt är med och inte riktigt är villiga att göra de mindre roliga sakerna utan bara vill dra nytta av det som är bäst med alliansen, det vill säga det kollektiva försvaret, ifall det värsta skulle hända.
Hela poängen med mina invändningar eller frågor till Miljöpartiet och Vänsterpartiet handlar om att ni i de fyra rödgröna partierna är överens om tre saker: Ni vill öka invandringen, ni vill öka biståndet och ni vill höja bränslepriserna. Resten är höljt i dunkel. När det gäller frågorna om försvar och säkerhetspolitik måste man – i den omvärld vi befinner oss i – ha en klar och tydlig linje. Det tycker jag att svenska folket förtjänar.
Jag oroar mig för vad som skulle hända om Miljöpartiet eller Vänsterpartiet flyttar in på Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. Det måste jag också få säga.
(Applåder)