Herr talman och ledamöter! Jag vill börja med att säga att jag står bakom alla reservationer, men jag vill yrka bifall till en av dem, nämligen reservation nr 1. Jag har också valt att lägga fokus i mitt inlägg på det som jag tycker är viktigast, nämligen frågan om aktiebolag utan vinstintresse och det beredningsarbete som är på gång. Därför vill jag lyfta upp den frågan.
Aktiebolag utan vinstintresse alternativt begränsad vinstutdelning anser vi är den senaste åtgärden från regeringen och stödpartierna för att förhindra att verksamheter inom vård- och omsorgssektorn ska privatiseras. Vem kommer att satsa kapital i de icke vinstdrivande aktiebolagen?
Det framgår tydligt att riksdagsmajoritetens främsta skäl att föreslå de nya företagsformerna är att värna om vård- och omsorgsmonopolet. De nya företagsformerna tillsammans med stopplagen kommer att motverka den påbörjade förnyelsen inom vård- och omsorgssektorn. Det är viktigt att komma ihåg att det i första hand kommer att drabba patienterna.
Regeringens kampanj mot vård utförd av privata alternativ vittnar om att de ideologiska skälen väger tyngre än att se till de vårdbehövandes intressen. Det är tråkigt att konstatera att sjukvårdens och omsorgens organisationsformer ska gå före innehållet i vårdutbudet. Vi tycker att majoriteten förringar personalens insatser, deras förutsättningar att pröva nya arbetsgivare och därmed också nya arbetsmetoder.
Privata sjukvårdsutförare har redan visat att de kan ge minst lika bra vård som offentlig sektor och även till lägre kostnader tack vare att byråkratin minskar. Med fler vård- och omsorgsaktörer inom de ekonomiska ramarna är sannolikheten mycket stor att lidande och vårdköer kan minskas.
Att en vårdverksamhet ger vinst behöver inte vara fult. De som jobbar inom vinstgivande företag känner sig kränkta av dessa påståenden. Verksamheter med vinst borgar faktiskt för en fortsatt verksamhet - en stabilitet. Verksamheter med återkommande underskott lever farligt och är hotade på sikt. Vi kan se vad som har hänt under de senaste åren.
Avgörande för vårdens kvalitet är naturligtvis vad som ingår i de vårdavtal som tecknas mellan vårdföretag och beställarna, till exempel landsting eller kommun. Det är också viktigt att komma ihåg att avtalen mellan parterna är tidsbegränsade och att makten finns hos vårdbeställaren, det vill säga de som sköter upphandlingen och betalar med offentliga skattemedel.
Med fler aktörer i vården ökar vårdtagarnas möjligheter att välja den som ger den bästa vården. Alla har vi mycket att vinna på det, särskilt de vårdbehövande.
Det är därför viktigt att understryka att de nya bolagsformerna inte behövs. De kommer bara att bli krångliga, dyra och troligen också mycket kortvariga. Det är i stället viktigt att ge de folkvalda i landets kommuner och landsting ett ökat förtroende att själva avgöra hur de bäst ska lösa det lokala och regionala vårdbehovet. Då får vi de bästa förutsättningarna att tillgodose det behovet.