Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag helt står bakom betänkandet. Jag vill också säga att det är trevligt och roligt att se vår försvarsminister här i salen. Jag hoppas att hon så småningom kommer att delta i debatten av hjärtans lust. Vi ska fatta ett väldigt allvarligt och ansvarsfullt beslut, så det känns bra att ha även ministern här.
Som vi hörde handlar det om svenskt deltagande i FN:s stabiliseringsinsats i Mali. Den kallas Minusma. Det råder stor enighet i vårt sammansatta utskott. Sju partier står bakom beslutet att tillåta vår personal att vara i Mali under ett år, med start den 1 juli i år.
FN:s säkerhetsråd har beslutat om insatsen i enlighet med FN-stadgan och kapitel 7. Det betyder att vi ger möjlighet att använda våld. Man har alltså rätt att bruka våld, även om vi alla hoppas att så inte kommer att bli fallet.
Orsaken till att jag står här just nu är att också försvaret finns med i det sammansatta utskottet. De som är från utrikesutskottet kommer att förklara varför vi ska vara där, men jag som är från försvarsutskottet kommer att berätta om vad vi ska vara där med. Jag ska ägna det mesta av min tid åt det.
Jag vill instämma i vad tidigare talare uttryckt. Mali är ett fattigt land. Jag har förstått att man mest lever av jordbruk och fiske. Det finns dock naturtillgångar, men i och med instabiliteten har man fått en väldigt skakig historia. Man har inte varit självständiga alltför länge, och jag tror att vi kommer att få höra mer om landet och historien senare av utrikesutskottets deltagare.
Just nu känns det rätt stabilt i landet, och vi vill bevara den säkerhetsnivå som finns i dag. FN upplever att den internationella freden och säkerheten är hotad. Sveriges bidrag kommer att vara 250 personer, med möjlighet att utöka till 400. Det återkommer jag till strax.
Vi har redan deltagit i Minusma. Vi har några få svenska officerare i högkvarteret i huvudstaden Bamako. Precis som vi hörde finns Minusmas uppdrag tydligt definierat. Man ska få en stabilisering av ett större tätbefolkat område där staten ska återfå kontrollen. Det är viktigt. Men självklart måste man också skydda de civila. Man måste också skydda annan FN-personal som finns där.
Mänskliga rättigheter står högt på agendan, och stödet ska gå till humanitärt bistånd. Men vi får inte glömma att vi måste få till stånd en politisk dialog i landet och att valprocessen ska fungera och bli bra. Kulturen måste bevaras, för det är många kultursaker i landet som har blivit förstörda. Detta förutsätter ett giltigt mandat från FN:s säkerhetsråd.
När det gäller FN är jag som socialdemokrat och mitt parti väldigt nöjda med att vi denna gång har valt att delta i en FN-ledd mission. Jag har stått många gånger tidigare i denna talarstol och pratat om missioner, men de har alltid haft Nato- eller EU-mandat. Den här gången tycker jag att vi äntligen har kommit på rätt väg. Regeringen har sagt nej flera gånger till att vara med i FN-ledda missioner, men denna gång är vi på rätt spår.
Regeringen har också sagt tidigare att man vill ha 2 000 soldater ute på missioner. Så är inte fallet och har heller inte varit. Just i dag har vi strax under 500 personer ute på våra uppdrag. Vi har inte kommit upp i 2 000, så det har varit ett totalt misslyckande för det beslut som funnits. I år har vi tio man som går under FN-mandat.
Herr talman! Vi ska ha ett underrättelsekompani. Sådana saker är vi duktiga på. Det handlar om att ta in information, och det är kanske inte det svåraste i detta. Det svåra är att analysera vad man egentligen ser i informationen. Vi ska också ha en nationell stödenhet som ska stödja Minusma i de uppdrag man är satt att genomföra.
Det stämmer väldigt bra med vårt engagemang för fred och utveckling i Afrika.
Vi kommer också i möjligaste mån att försöka placera stabsofficerare på olika nivåer i den här insatsen för att vara med och inhämta information.
Jag var sedan tvungen att titta på den sida som jag ofta brukar prata om i talarstolen. Det handlar om kvinnligt deltagande, självklart för FN:s resolution 1325 och 1820 men också för alla andra följdresolutioner som finns. Då kan jag se att vi i dag, i vårt bidrag i världen i missioner, är strax över 10 procent kvinnor. Jag hoppas verkligen att just den här missionen är den som kommer att öka det procenttalet. I de här delarna tror jag att om vi är mycket olika från Sverige kan vi analysera våra resultat på ett helt annat sätt än vad man gör när alla bara är män, som det brukar vara.
Jag lovade att återkomma till detta med förstärkning. Alla här har väl klart i minnet hur det var med insatsen i Kosovo när det var som skarpast där och vi inte hade tagit beslut om att kunna förstärka. Den insatsen slutade tack och lov lyckligt. Men det var mycket nära, och det var andra länder som fick rycka till vårt försvar, så att det gick vägen.
Därför bestämmer vi här och nu att vi kommer att ha en förstärkningsresurs på upp till 400 personer. De ska kunna finnas på plats om det behövs. Men de ska också kunna klara av att evakuera våra svenska soldater om läget blir instabilt på något sätt.
Så till ekonomin. År 2014 får det kosta högst 370 miljoner kronor och 2015 högst 378 miljoner kronor. Det finns ett särskilt konto för insatser internationellt. Det kontot används inte fullt ut, så vi socialdemokrater har sagt att vi skulle vilja flytta en del av de pengar som inte används till Försvarsmakten. 400 miljoner kronor skulle vi vilja flytta, där 200 miljoner kronor används till material och 200 miljoner kronor används till personal. Men det har vi fått nej på av regeringen.
Vi står inför att ta ett betydande ansvar. Vi vet inte vad som kommer att hända. Men trots det vill vi lämna ett stort stöd till förslaget och också ett stort stöd till framtida FN-ledda insatser och önska dem som åker i väg ett stort lycka till och hoppas att det går riktigt bra.
(Applåder)