Herr talman! Vi har i dag att ta ställning till sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande
Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali
.
Utskottet förordar, under förutsättning att det finns ett FN-mandat för insatsen Minusma, att Sverige ställer en väpnad styrka om högst 400 personer till förfogande för deltagande i styrkan. Riksdagens medgivande gäller för ett år, från den 1 juli i år till utgången av juni nästa år. Därefter kan vårt deltagande komma att förlängas genom nytt riksdagsbeslut. Det är också det sannolika, bör påpekas, eftersom vår bedömning är att insatsen är långsiktig.
FN-insatsens mandat omfattar bland annat stabilisering av större tätbefolkade områden, skydd av civila och FN-personal samt stöd för att skapa förutsättningar för humanitärt bistånd. Det svenska bidraget föreslås utgöras av ett underrättelsekompani och en nationell stödenhet. Under normala omständigheter bör den svenska insatsen uppgå till ungefär 250 personer, men den kan komma att tillfälligt förstärkas upp till 400 personer om ett sådant behov skulle uppstå.
Mali är ett av världens fattigaste länder, i likhet med flera andra länder i västra Afrika och Sahelregionen. Landet har 15 miljoner invånare, och halva befolkningen är yngre än 15 år. Ytmässigt är Mali nästan tre gånger så stort som Sverige. En stor del av landets territorium tillhör den jättelika Saharaöknen. Det finns, förstår vi då, enorma utmaningar för Mali för att landet ska kunna häva sig ur fattigdom och skapa goda livsvillkor för alla invånare.
Till detta kommer spänningar mellan olika folkgrupper i Mali. Det gäller i huvudsak mellan grupper i den södra delen av landet, som har dominerat politiken och ekonomin, och grupper i norr - som tuaregerna och andra - som har ansett sig förfördelade. Fattigdom och svårigheten att kontrollera hela territoriet har öppnat dörren för andra problem såsom illegal vapenhandel, människohandel, drogtrafik och kidnappningar.
Förhållandena som råder i Mali har skapat en grogrund för insurgenter kopplade till al-Qaida i islamiska Maghreb, vardagligt förkortat Aqim, som opererar över ett större område i västra och norra Afrika. Dessa extremister manövrerade ut den mer sekulära milisen MNLA i norra Mali under våren 2012, och på sommaren samma år kontrollerade de två tredjedelar av Malis territorium. Ett halvår senare påbörjade de jihadistiska extremisterna en offensiv mot huvudstaden Bamako. Det var då Frankrike klev in och gav militärt stöd till Malis centralregering, som därmed kunde återta kontrollen över större delar av landet igen.
Det råder fortfarande en spänd situation i Mali. Alla extremister har inte besegrats, och strider kan blossa upp på nytt.
Herr talman! FN:s stabiliseringsinsats Minusma i Mali har växt fram efter en rad säkerhetsrådsresolutioner. Först skapades en afrikanskledd internationell stödinsats i Mali, och för ett år sedan integrerades den insatsen i Minusma efter resolution 2100, med stöd i FN-stadgans kap. 7. Det finns således en folkrättslig grund för insatsen. Detta förstärks av att Malis övergångsregering också inkommit med en inbjudan till Förenta nationerna i ärendet.
Minusma får uppgå till högst 11 200 soldater och 1 440 poliser. Insatsen har sju huvudsakliga uppgifter, nämligen
1. stabilisering av större tätbefolkade områden
2. stöd för genomförandet av planen för övergångsperioden, efter de turbulenta åren med bland annat militärkupp
3. skydd av civila och FN-personal
4. skydd av mänskliga rättigheter
5. stöd för humanitärt bistånd
6. stöd för bevarande av kultur
7. stöd för nationell och internationell rättvisa.
Insatsen leds av Ban Ki Moons särskilde representant Albert Koenders från Nederländerna. Högkvarteret för insatsen ligger i huvudstaden Bamako, och sedan finns några regionala kontor - bland annat i Timbuktu, där det svenska högkvarteret kommer att vara beläget. Under våren uppgick den militära personalen i Minusma till strax under 6 000 personer.
Herr talman! Det svenska bidraget föreslås utgöras av ett underrättelsekompani för att stödja insatsens underrättelseenhet, Asifu, där Nederländerna har en samordnande roll. Vår huvuduppgift i Mali är att förse underrättelseenheten med information som kan användas för att uppfylla FN:s säkerhetsråds mandat. I det svenska förbandet ingår också vissa stödenheter, bland annat trossfunktion, teknisk personal, skyddsfunktioner, sjukvårdskomponenter och annat som behövs för verksamheten. Vi har också för avsikt att placera stabsofficerare vid relevanta staber.
Vårt styrkebidrag kommer som sagt att vara stationerat i Timbuktu i norra Mali, men det kan naturligtvis användas i hela Minusmas operationsområde. Under normala omständigheter kommer den svenska insatsen som nämnts att uppgå till ungefär 250 personer, men den kan tillfälligt förstärkas upp till 400 personer om sådant behov uppstår.
Herr talman! I den proposition som ligger till grund för detta betänkande beräknar regeringen att kostnaden för det svenska bidraget under detta år, alltså 2014, kommer att uppgå till högst 370 miljoner kronor. Om vårt styrkebidrag kommer att fortsätta under hela 2015 beräknas kostnaden uppgå till 378 miljoner kronor.
Dessa kostnader belastar anslag 1:2 i utgiftsområde 6 i stadsbudgeten, det vill säga i huvudsak försvarsanslaget. Det är också vår uppfattning i Folkpartiet liberalerna att den här typen av militära och fredsbevarande insatser ska belasta vår försvarsbudget och inte biståndsbudgeten, vilket hävdas i en reservation från ett annat parti. Vi är också övertygade om att Försvarsmakten med sin kompetens och sina kompetenta medarbetare kommer att lösa uppgifterna på ett professionellt, målmedvetet och seriöst sätt.
Samtidigt vet vi att det precis som i alla militära insatser finns en hotbild, och den kommer också att riktas mot svensk personal. Den kan variera - den kommer att variera - och Försvarsmakten gör löpande bedömningar av risker och hot och vidtar eventuella åtgärder utifrån dessa bedömningar.
Herr talman! Parallellt med det internationella engagemanget för säkerhet och stabilitet i Mali har Sverige under lång tid varit engagerat för Mali inom ramen för vårt bistånd. Sedan 2001 har Sverige ett långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete med Mali. Huvudinriktningen är mänskliga rättigheter, demokrati, sanitet, naturresurser och stöd till Malis strategi för fattigdomsbekämpning. År 2010 uppgraderade vi i Sverige våra förbindelser med Mali, vilket betyder att Sidas sektionskontor i huvudstaden Bamako omvandlades till svensk ambassad.
Efter militärkuppen i Mali 2012 drog Sverige in det bilaterala biståndet till Mali, samtidigt som det omfattande humanitära biståndet till civilbefolkningen bibehölls. Under 2013 återupptog vi det bilaterala biståndet till Mali efter att den politiska processen förbättrats och Mali antagit en färdplan för övergång till civilt styre med en nationell försoningskommission och förberedelser för att hålla val.
Sverige ger också ett omfattande stöd till hela Sahelregionen. Det uppgick till drygt en halv miljard svenska kronor år 2012 och till 279 miljoner år 2013. En del av resurserna kanaliseras till Mali - totalt för de två senaste åren drygt 200 miljoner inom den regionala potten för Sahel. Nu ska vår resultatstrategi för Mali revideras, varpå stödet kan komma att öka ytterligare för den kommande fyraårsperioden.
Därtill har EU-kommissionen genom Europeiska utvecklingsfonden gett Mali stöd motsvarande 560 miljoner euro under de senaste fem åren. För de kommande fem åren är förslaget från EU-kommissionen en höjning till 615 miljoner euro. Därtill har Europeiska unionen sedan ett drygt år tillbaka en militär utbildningsinsats i Mali, EUTM Mali, som syftar till att öka kapaciteten för Malis försvarsmakt och öka respekten för mänskliga rättigheter, folkrätt och skydd av kvinnor och barn. EU-insatsen upprättades dessutom efter önskemål från Malis regering och efter begäran från FN:s säkerhetsråd.
Jag tycker, herr talman, att det är viktigt att klargöra biståndsinsatserna för att sätta det svenska bidraget till Minusma i rätt sammanhang. Sverige har sedan lång tid tillbaka ett omfattande humanitärt och utvecklingsinriktat engagemang för Mali, och därför är det logiskt att vi bidrar till att stärka säkerheten i landet eftersom det hänger intimt samman med de utvecklingsinsatser vi genomför. Utan säkerhet kommer inte våra utvecklingsinsatser att bidra till förbättringar, och utan utvecklingsstödet kommer de militära insatserna bara att kortsiktigt bidra till ökad stabilitet.
Herr talman! I Folkpartiet liberalerna är vi varma anhängare av ett ökat svenskt internationellt engagemang. När Förenta nationernas säkerhetsråd ger mandat för en insats i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan ska Sverige delta och bidra med vad vi kan för att upprätthålla freden. Efter vårt deltagande i ISAF-insatsen i Afghanistan finns kunskap och kapacitet att delta i en större mission, såsom Minusma i Mali. Vår personal inom Försvarsmakten är kompetent och erkänt skicklig. Kan vi bidra så bör vi bidra.
Det finns ett värde i att Sverige deltar aktivt i att främja fred och stabilitet när dessa hotas av extremism och terrorism. Vi har under en längre tid sett hur jihadister och salafister med vapen i hand och med bombbälten runt midjan skapat enorm förödelse och hotar fundamenten i en rad stater. Dessa terrorister skyr inga medel. Dessa terrorister saknar helt och hållet respekt för krigets lagar och människorätt i övrigt. De vill tvinga miljoner människor till underkastelse, alltsomoftast andra muslimer. De vill tvinga dessa att underkasta sig religiösa lagar. De inför apartheidsystem för kvinnor. De attackerar judar, kristna, shiamuslimer och andra grupper som de anser vara fiender.
Att bekämpa denna extremism är nödvändigt. Annars kommer inte bara enskilda stater att falla samman, utan hela regioner. Parallellt med militära och andra insatser för skydd och säkerhet måste vi samla kraft för att långsiktigt hjälpa de mest utsatta och drabbade regionerna i världen att resa sig ur fattigdom och bygga fria demokratiska samhällen. Endast så kan vi i det långa loppet bekämpa extremism och fanatism och bidra till en bättre värld.
Jag vill också säga, precis som tidigare talare, att jag är mycket glad att det finns en mycket stor enighet i Sveriges riksdag för detta. Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på följdmotionen.