Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Det betänkande vi i dag debatterar bygger på en proposition. Det är väldigt juridiskt och många paragrafer i den. Det beror på att det är det sista steget med de lagändringar som krävs för att Havs- och vattenmyndigheten ska kunna starta sin verksamhet den 1 juli. Det finns även en del lagändringar och regeländringar som har att göra med att Jordbruksverket också tar över en del av Fiskeriverkets verksamhet.
I det sammanhanget är det värt att poängtera att den uppdelning som nu är mellan Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket är en mycket ändamålsenlig uppdelning. Havs- och vattenmyndigheten får hand om förvaltning, tillsyn och kontroll medan Jordbruksverket får de frågor som gäller de främjande delarna av fisket och tar hand om bland annat EU-fonderna.
Fru talman! För att få lite perspektiv på dagens betänkande vill jag framhålla att det är sista steget i en väldigt lång process där alliansregeringen har haft ett tydligt mål att skapa en myndighet med ett samlat ansvar för havs- och vattenmiljöfrågor. Det har nu resulterat i den myndighet som startar i Göteborg. Tankegången är inte speciellt ny och särskilt inte hos oss i Folkpartiet. Vi har länge drivit att man ska ha en samlad myndighet.
En viss typ av startpunkt var det när alliansregeringen i mars 2009 i propositionen En s
ammanhållen svensk havspolitik
föreslog en myndighet. Man lyfte fram att vi ska jobba för en effektiv myndighet som har ett samlat ansvar för svensk havsmiljö och vattenförvaltning. Syftet var ett hållbart nyttjande av naturresurser för att bevara och förbättra olika vattenmiljöer. Jag känner en viss glädje, som både Lars Hjälmered och Jan-Olof Larsson uttryckt här, att det är dags att sjösätta myndigheten den 1 juli.
Fru talman! I dag handlar det alltså om att ta ställning till ändringar i tolv olika lagar. Bland dessa finns miljöbalken och lagen om överlåtbara fiskerättigheter. Det är ändringar i dessa två lagar som har föranlett en följdmotion från Miljöpartiet som ligger till grund för två reservationer som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gemensamt står bakom.
Den första reservationen handlar om en paragraf i miljöbalkens 22 kap. som behandlar förfarandet i mark- och miljödomstolar i ansökningsmål, som det heter. I 6 § föreslås att den nya Havs- och vattenmyndigheten ska flyttas upp och få samma status som Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och länsstyrelsen har haft tidigare. Märk väl att Fiskeriverket inte har haft den statusen. Havs- och vattenmyndigheten får rätten att föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.
Det innebär att Havs- och vattenmyndigheten som part kan yttra sig om inverkan på det allmänna fiskeintresset och föreslå bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Det innebär också en möjlighet att yrka på att mark- och miljödomstolen ska förordna en sakkunnigutredning och att domstolen sedan ska låta en eller flera sakkunniga avge ett yttrande. I och med den rollen blir fiskefrågorna ordentligt belysta. Tidigare fick Fiskeriverket tillsänt sig ansökningshandlingar och kungörelser bara för att yttra sig. Havs- och vattenmyndigheten får en annan status och får jobba med frågan som helhet.
Det handlar inte om, som det står i reservationen, om en försvagning av bevakningen av inverkan på den biologiska mångfalden, fiskebestånden och vattenmiljön i miljöprövningen. Som jag inledde med får Havs- och vattenmyndigheten i stället en starkare ställning att driva frågorna och föra talan i domstolen. Det skulle vara lite märkligt om man hade en paragraf där samma myndighet i första stycket ska föra talan och i nästa stycke yttra sig. Det är därför som den har tagits bort.
Fru talman! I reservation 2 tar den rödgröna oppositionen upp frågan om överlåtbara fiskerättigheter. Man skriver att inga nya fiskerättigheter bör fastställas under innevarande tioårsperiod och att innan nya fiskerättigheter fastställs behövs en grundlig utvärdering av systemet. Utskottet konstaterar dock att samtliga andelar i fördelningen av fiskerättigheter i det pelagiska fisket gjordes av Fiskeriverket 2009. Dessa rättigheter löper fram till 2019.
Det som nu händer är att vi får en lag om överlåtbara fiskerättigheter. Om Havs- och vattenmyndigheten ska kunna starta måste lagen tas bort eller så måste relevant myndighet stå i lagstiftningen. Vi kan ju inte ha en lagstiftning efter den 1 juli där Fiskeriverket står kvar, utan den myndighet som ersätter Fiskeriverket måste naturligtvis in i lagstiftningen.
När det gäller den utvärdering som bland andra Jan-Olof Larsson tar upp här framförde regeringen redan 2009 i propositionen
Överlåtbara fiskerättigheter
att även om lagen inte är tidsbegränsad är syftet att skapa en strukturrationalisering inom fiskeflottan, och det är svårt att säga precis när den är avslutad. När så är fallet är avsikten att tillsammans med yrkesfisket bedöma om överlåtbarheten är önskvärd som en permanent lösning. Bland andra Jan-Olof Larsson för här en diskussion om att det inte skulle ske en utvärdering. En utvärdering pågår ju ständigt. Men vad det handlar om just i dag är att den här lagstiftningen ska kunna existera över huvud taget. Sedan kan vi naturligtvis i framtiden ta ställning till om vi ska ha det på det här sättet, men det är en annan fråga. Och det uttryckte regeringen som sagt väldigt tydligt även i propositionen 2009.
Fru talman! Jag tror att det kommer att bli ett väldigt steg framåt när vi nu får Havs- och vattenmyndigheten som får ta det övergripande ansvaret för havs- och vattenmiljöer. Jag tycker att vi med fog kan uttrycka glädje över detta.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)