Herr talman! Josefin Brink och jag talar samma språk när hon nu säger att ingen förväntar sig att förskolan ska vara öppen dygnet runt men att det ska finnas hjälp för dem som behöver det. Det kanske inte är i lagstiftningen det brister utan i kunskapen om vilka rättigheter man har. Då är det upp till mig, Josefin Brink och alla andra i kammaren och där ute att informera föräldrar om att kommunen har skyldighet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid om det inte finns andra möjligheter.
Låt oss ägna oss åt att informera medborgarna om de rättigheter som finns i stället för att stå här och debattera om förstärkning av lagen åt ena eller andra hållet. Oavsett hur stark lagstiftning vi har kommer den inte att göra nytta för enskilda föräldrar om de fortfarande inte har information om sina rättigheter. Jag kan hålla med Josefin om att det är just kunskap om de rättigheter man har som saknas.
Alla som jobbar på obekväm arbetstid behöver inte per automatik offentlig barnomsorg, men för dem som behöver det ska det dock absolut finnas.
Det handlar hela tiden om att prioritera och se hur vi kan öka kvaliteten och tillgängligheten i vår förskola. Den har redan i dag god kvalitet och tillgänglighet, men allt bra kan göras bättre. Den nya läroplanen för förskolan, de nya uppdrag som förskollärarna har fått, den nya förskollärarutbildningen och forskningen kopplad till den konkreta verksamheten kommer att öka kvaliteten inom barnomsorgen ännu mer.
Fokus i debatten om förskolans kvalitet ligger alltid på förskollärarna. De är jätteviktiga, och med den nya lagen kommer de att få ett ännu viktigare uppdrag.
Kvaliteten i den svenska förskolan handlar givetvis om hela arbetslaget som finns i förskolan. Barnskötare och andra typer av pedagoger är också viktiga. Det behövs inte bara förskollärare utan olika typer av personal. Det behövs många vuxna i förskolan, och det finns gott om till exempel barnskötare att anställa. Kommunerna utbildar i dag många barnskötare i sina yrkesutbildningar, men de kommer inte alltid ut på arbetsmarknaden. Låt oss anställa dem som finns och inte bara fokusera på förskollärare, även om de har ett viktigt arbete.
Vi har ökat tillgängligheten. Rätt till förskola har man nu från det att man är tre år. Tidigare var det fyra år.
Vi vidtar alltså åtgärder, men hela tiden handlar det om att se var vi gör störst nytta och var det är mest akut.
Det finns en lagstiftning som ger enskilda rätt att ansöka om att få barnomsorg på obekväm arbetstid. Jag är dock inte beredd att ändra den så att det per automatik ska finnas öppna förskolor för alla som jobbar efter kl. 18 eller 19. Låt oss också se om det kan finnas möjlighet att få hjälp och stöd med våra barn utanför den allmänna barnomsorgen. Men för dem som inte kan lösa det ska kommunen självklart ställa upp och erbjuda barnomsorg.
Jag håller med om att det är problematiskt när man söker arbete och måste tacka nej till jobb för att förskoleplats saknas. Det är bland annat därför vi har infört förskoleplatsgarantin. Kommunen har skyldighet att erbjuda förskola inom fyra månader. Den kommun som inte gör det kan föreläggas vite.
Jag förstår att det trots allt kan uppstå problem i varje enskild situation, men lagstiftningen har förstärkts så att svenska föräldrar ska kunna känna sig säkra på att de har tillgång till förskola och trygga när de lämnar sina barn på förskolan.