Herr talman! Den lagstadgade rätten till barnomsorg på kontorstid innebär inte att alla kommuner ska ha ett obegränsat antal platser oavsett hur många barn det finns. Lagstiftningen är utformad så att man ska möta behoven. Motsvarande borde gälla oavsett på vilka tider behoven finns. Det är här det glappar. I praktiken gäller bara barnomsorgsgarantin på vissa tider och inte på obekväm arbetstid.
Det händer inte heller något med de kommuner som inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid trots att det finns behov. Det är det stora problemet. Det faktum att en massa kommuner valde att dra in just på barnomsorgen under obekväm arbetstid i samband med finanskrisen tyder på detta. Den verksamheten är inte skyddad på samma sätt som den barnomsorg som är på kontorstid. Därför anser jag att det behövs en förstärkning.
Det behövs naturligtvis en satsning och det behövs tydliga signaler om att man kommer att anställa mer personal i de här verksamheterna. Det är inte endast fråga om lagstiftning, utan det handlar om en stor satsning. Det kanske är där skon klämmer, att regeringen inte vill lägga några pengar på detta.
Var tredje medlem i Kommunalarbetareförbundet, som är en stor och representativ organisation för förvärvsarbetande kvinnor, uppger att de inte kan jobba heltid på grund av att förskolan stänger för tidigt och inte finns tillgänglig på de tider då de jobbar. Därför har vi ett stort problem, och därför måste regeringen göra något om man menar allvar med att kvinnor ska kunna arbeta och försörja sig på samma villkor som män samtidigt som de är föräldrar.
Vi återkommer säkert i den här frågan framöver.