Fru talman! Det är inga nya frågor, direkt, som kommer upp i betänkandet om associationsrättsliga frågor. Vi i lagutskottet har diskuterat och debatterat dem under lång tid.
Frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare, som jag kommer att återkomma till sedan, är en fråga som vi och Kristdemokraterna tillsammans har drivit så länge som jag har varit med i den här församlingen, alltså sedan 1998. Men vi kommer tillbaka till den.
Först och främst vill jag använda min tid till att lyfta upp den absolut viktigaste frågan i betänkandet. Det är enligt min mening kvotering till börsbolagens styrelser, fru talman. Vänsterpartiet har under lång tid arbetat för att införa lagstiftning om kvotering till börsbolagens styrelser. Det är därför med tillfredsställelse som jag kan konstatera att regeringen äntligen har börjat utforma direktiv till en utredning om hur könsfördelningen i bolagsstyrelserna ska kunna bli jämnare.
Jag vill ändå här i dag ta tillfället i akt att tala om den könsmaktsordning som genomsyrar inte bara näringslivet utan hela samhället. För två år sedan fick vi ta del av ett betänkande där det framgår att en så stor andel som 93 % av styrelserna i de privatägda företagen är mansdominerade. Det betänkande jag syftar på är SoU 2003:16
Mansdominans i förändring
. Det handlar om ledningsgrupper och styrelser. Hälften av dessa företag hade dessutom enbart män i styrelserna.
Jag tror tyvärr inte att den här dystra bilden har förändrats märkbart sedan 2003. Förra året kunde vi se en liten uppgång, men nu i år börjar det se bedrövligt ut igen. Fortfarande är det regel snarare än undantag att män väljer män när det kommer till styrelseuppdrag. Män har ofta en föreställning om att chefskap och kvinnor inte passar ihop. Bilden av kvinnan som en sorts komplement till en man med makt förstärks av att det finns så få kvinnor med ledande befattning i samhället. Kvinnan förväntas nöja sig med en bråkdel av den makt som män har i det offentliga.
Men det räcker inte att hon bara får koka kaffe åt chefen, fru talman. Om vi på allvar vill förverkliga visionen om ett jämställt samhälle måste kvinnor få tillträde till näringslivets tyngre poster, precis som män måste få tillträde till det privata livet genom till exempel en kvoterad föräldraförsäkring och så vidare. De här frågorna hänger ihop, och det är därför det är så viktigt att kopplingen mellan makt och kön synliggörs. Halva mänskligheten består faktiskt av kvinnor, men det verkar inte ha gått in i bolagsstyrelsernas styrelserum. Det är därför orimligt och orättvist att denna långtgående mansdominans inom näringslivet får bestå.
Den kommande utredningen är därför mycket efterlängtad av mig och Vänsterpartiet. Jag har valt att inte reservera mig i den här frågan, fru talman, trots att den är så här viktig, eftersom vi nu har en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det här ska utredas. Vi har förvisso väntat väldigt länge, men nu är det på gång, och jag kommer att göra allt jag kan för att påverka utformningen av direktiven i rätt riktning, och då vet ni vad jag menar när jag säger i rätt riktning.
Fru talman! Vad gäller de övriga frågorna i det här betänkandet förstår jag inte riktigt vad det är alliansen - det är ju det ni kallar er för - är rädd för vad gäller den fråga som håller på att ses över som gäller aktiebolag utan vinstintresse. Vad finns det egentligen för fara? Jag kan inte förstå er enorma oro och ert direkta motstånd till att eventuellt införa ytterligare en associationsform som aktiebolag utan vinstintresse. Självfallet är jag fullt medveten om att man redan i dag, såsom regelverket för aktiebolagen ser ut i dag, kan få tillfredsställande lösningar genom att en bolagsstämma bestämmer att bolaget inte ska ha något vinstintresse. Men samtidigt kan vi inte komma ifrån att det finns ett behov ute i samhället, framför allt inom de områden och de bolag som i dag har valt aktiebolagsformen men som egentligen är ägda av oss gemensamt, av skattebetalarna och samhället på olika sätt. Jag tycker alltså att vi fortsatt ska vänta och se vad det här beredningsarbetet kommer att komma fram till. Vi i Vänsterpartiet är definitivt inte motståndare till att införa en ny associationsform.
I frågan om redovisning pekar de borgerliga partierna återigen på att det skulle bli enklare för de mindre företagen om vi lyfte bort den här bördan, men jag vill ändå poängtera det som flera gånger har lyfts upp från oss i de partier som har drivit igenom den här lagändringen, nämligen hur viktigt det är att ha de här verktygen och att kunna se vad det finns för könsfördelning i bolagens ledande befattningar. Och framför allt: Nu när vi vet att sjukfrånvaron är ett stort problem i samhället är det viktigt att ha de här verktygen och de här nycklarna.
Jag vill också gå in på frågan om företagshemligheter. Där är vi helt överens i utskottet. Jag kan bara beklaga att det inte blev så att hela utskottet kunde enas kring en skarp skrivning där vi faktiskt gemensamt talar om att tiden nu är så pass mogen att utskottet är överens i den här frågan. För min del tycker jag att det är viktigare att vi faktiskt får någonting gjort än att vi får ett tillkännagivande där vi helt plötsligt börjar angripa varandra om hur vi ska formulera oss i ord. Huvudsaken, för min del, fru talman, är att vi försöker vara så överens som möjligt.
Avslutningsvis, vad gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare, kan vi bara konstatera att vi under många år - det här går tillbaka ända till förra mandatperioden - har haft en gemensam syn på den här frågan tillsammans med Kristdemokraterna. Givetvis är det glädjande att även resten av Kristdemokraternas allianspartner nu äntligen har vaknat. Det jag blir förundrad över och ändå tycker är märkligt är att man väljer att vakna i sista minuten. Även i den här frågan hade vi faktiskt kunnat ha ett enigt utskott bakom oss i stället för att vi behöver reservera oss på det här sättet. Jag kan ju inte påstå att det blev så särskilt mycket diskussion efter att det var klart hur det skulle bli. Att kd och Vänsterpartiet sedan lång tid tillbaka har drivit den här frågan tillsammans är ju bara fakta.
Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5, och i övrigt yrkar jag bifall till förslaget i lagutskottets betänkande.