Fru talman! Det betänkande som vi nu ska diskutera innehåller ett brett spektrum av associationsrättsliga frågor. Jag tänker enbart koncentrera mig på några få. Jag börjar med aktiebolag utan vinstintresse.
Den förkärlek som partierna inom vänsterkartellen visar för bolag utan vinstintresse är ett utslag av bristen på förståelse för företagandets villkor. Ett gott resultat, vinsten, är det bästa kvittot på att verksamheten drivits på ett bra sätt. Inom nuvarande lagstiftning finns det inga hinder att driva företag utan eller delvis utan vinstintressen.
Ett aktiebolag är i hög grad en privaträttslig företeelse där aktieägarna har stor frihet att inom ramen för aktiebolagslagen driva verksamheten efter eget huvud. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att man genom en särlagstiftning om bolag utan eller med begränsat vinstintresse menar att de bolagen ska få favörer i framtiden.
Vi moderater anser att lagstiftningen är onödig. Vi uppmanar Justitiedepartementet att låta frågan bero och i stället ta tag i en rad andra problem som man tydligen inte hinner med.
I går debatterade vi nya regler om dödförklaring som hade beretts i närmare sju år i departementen. Om vi inte hade drabbats av katastrofen i Sydostasien hade vi fått vänta än.
Fru talman! I går lyssnade jag på en debatt om regelförenkling för företagen. Alla var överens om att regelförenkling för företagen var en viktig fråga. Men diskussionen gällde mest om regeringen hade gjort någonting över huvud taget.
Genom att stödja förslagen att begränsa skyldigheten att i årsredovisningen lämna uppgifter dels om sjukfrånvaro, dels om könsfördelningen i bolagsstyrelserna till publika företag tar vi ett konkret steg mot ett bättre näringslivsklimat. Jag anser emellertid att vi inte bör stanna vid uppgifterna om sjukfrånvaron och könsfördelning i bolagsstyrelserna utan låta skillnaden mellan publika och privata bolag bli större. Jag antar att vi får återkomma till frågan när vi inom någon tid kommer att debattera den nya aktiebolagslagen.
Slutligen tänkte jag kommentera frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare. I den politiska debatten finns en tendens att vi vill angripa varje problem för sig utan att närmare analysera vad som är grundproblemet. Jag ska ta ett exempel.
När vi ser att småföretagare inte kan försäkra sin rörelse på grund av att de har blivit utsatta för så många brott kommer genast krav på att försäkringsbolagen ska tvingas försäkra alla när det verkliga problemet är att vänsterkartellen och regeringen misslyckats med att hävda rättssamhället.
Förhållandet är lika när vi ser att franchisetagare drabbas av i vårt tycke oskäliga avtalsvillkor. Genast förs det fram krav från olika håll att vi nu måste ha en särskild lag för franchising när det i själva verket är ett problem som delas av många småföretagare. Problemet är att vi har en föråldrad avtalslag och kanske felaktiga regler om fördelning av rättegångskostnaderna i 18 kap. rättegångsbalken.
Vi stöder därför reservationen där riksdagen ger regeringen till känna att en översyn bör göras av avtalslagen. Regeringen kan med fördel informera sig om den europeiska avtalslagen som nyligen har lagts fram av en imponerande grupp europeiska akademiker och som lagutskottet fick höra om i tisdags på riksdagens framtidsdagar. Jobbet är kanske redan gjort till stora delar.
Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1 under punkt 1.