Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för
svaret.
Det är viktigt att vi gör klart för oss vad diskus-
sionen handlar om. Dels handlar det om de s.k. EU-
mopederna, som kallas klass 1, som får köras i 45
kilometer per timme. De får köras av femtonåringar
som har tagit särskilt förarbevis men också av dem
som har B-körkort och alltså är över 18 år. Dels
handlar det om skotrar - jag använder den beteckning
som är den mer folkliga - och med det menas i den
här diskussionen de som har en motor som är starkare
än 50 kubikcentimeter men är svagare än lätt motor-
cykel. Där krävs det i dag särskilt motorcykelkörkort
även för dem med B-körkort, och för dem med van-
ligt bilkörkort krävs att man ska lära sig köra en tung
motorcykel för att få köra en skoter som går i kanske
60 kilometer i timmen. De här fordonen hamnar mitt-
emellan reglerna för moped och motorcykel.
Bakgrunden till min interpellation är att vi har inte
bara 11 000 EU-mopeder. Enligt de senaste siffrorna
har det nu sålts 16 000 EU-mopeder. Det är en stark
ökning i storstäderna, och försäljningsökningen ligger
framför allt i åldrarna 30-35 år. Människor använder
dem för att köra till och från jobbet. Det är alltså för
många människor ett alternativ till bilen, och så blir
det mer och mer. Fordonet är smidigt i trafiken. På en
vanlig parkeringsruta får fyra-fem skotrar eller EU-
mopeder plats. Det är enkelt att ta sig fram i trafiken,
och det är ett bränslesnålt och miljövänligt sätt att ta
sig fram.
Tyvärr finns det många regler som försvårar an-
vändningen av skotrar och EU-mopeder. Det är det
jag vill peka på och ta upp i den här diksussionen.
Reglerna måste ändras så att det blir attraktivt att äga
och framföra sådana här fordon. Syftet är ju, som sagt
var, att bejaka en utveckling som är på gång och
främja den. Vi behöver få mer av framkomlighet och
mindre av miljöbelastande utsläpp, och då är den här
typen av EU-mopeder, skotrar - de kallas i andra
länder också vespor - ett intressant alternativ.
I Stockholm, där jag bor, finns exempelvis många
infartsvägar till centrum från ytterområdena med
hastigheter på 70 eller 90 kilometer i timmen. Till
höger om infartsvägarna finns cykelbanor som få
använder. Enligt dagens regler tvingas EU-
mopederna att trängas på bilvägarna med bilar, som
ofta kör betydligt snabbare. Det smidigaste är att
tillåta att EU-mopederna får använda sig av en del av
cykelbanorna på de här infartsvägarna.
Ministern har svarat att detta är en fråga som
kommunerna får lösa och att det inte finns några
lagliga hinder för kommunerna att inrätta mopedba-
nor parallellt med cykelbanorna. Det är bra, och det
är klarläggande. Men i svaren på de övriga frågorna
tycker jag inte att ministern är lika tydlig.
Frågan om att med B-körkort få framföra skotrar,
som har lägre motorstyrka än 125 kubikcentimeter
men är starkare än EU-mopederna, avvisar närings-
ministern av trafiksäkerhetsskäl. Frågan är då hur
man kan genomföra detta och introducera den här
typen av fordon lättare samtidigt som man behåller
starkare krav på trafiksäkerheten. De länder som
tillåter sådana fordon kräver ofta tillägg till det vanli-
ga körkortet - man ska t.ex. ha haft det en viss tid,
man får genomgå extra teorikurser och avlägga prak-
tiska prov. Det finns olika regelverk i olika länder.
Varför kan vi då inte tänka oss att genomföra någon-
ting sådant här i Sverige?
Näringsministern vill också avvakta en utredning
av bestämmelserna om parkering när vi har mer erfa-
renheter. Men det finns ju också mycket erfarenhet att
ta till sig. Ute i Europa har man exempelvis använt
vespor sedan 1946. Det måste finnas en hel del erfa-
renheter från andra länder som man kan använda sig
av. Jag menar att man bör se över även detta regel-
verk, så att man får behandla en EU-moped ungefär
som en cykel och parkera den vid dörren, så att säga.
Regelverket borde bli sådant att man främjar en ut-
veckling mot fler fordon av den här typen. Frågan är:
Varför är inte näringsministern mer positiv till att
medverka till detta?