Herr talman! Innan jag kom in i riksdagen 2014 arbetade jag som yrkesofficer inom armén. Det är därför med viss spänning och stigande förvåning som jag följer turerna kring Försvarsberedningen och dess rapport.
Med undantag för när de borgerliga partierna gjorde värnplikten vilande, med minsta möjliga majoritet i denna kammare, har försvarsbeslut alltid fattats i bred politisk enighet. Den här gången finns det också en unik enighet mellan riksdagens åtta partier om att försvaret behöver tillskjutas mer resurser. Det finns till och med en enighet om hur stora de behoven är. Ändå väljer fyra partier att markera sitt avståndstagande.
Försvarsberedningen har identifierat de behov Sveriges försvar har. Samtidigt vet vi att befolkningen blir allt äldre. Vi vet att vårdköerna är alltför långa och att för få brott klaras upp.
Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministern på konflikten mellan olika behov? Och vilka områden ser statsministern att vi behöver satsa på framöver?