Herr talman! I debatten inför EP-valet har de stora och snabba klimatförändringarna, som drastiskt kommer att påverka möjligheterna att leva och verka på jorden, kommit i centrum. Det gläder mig och Centerpartiet. Men ett annat stort och globalt hot har tyvärr kommit i skymundan.
På våra nyföddhetsavdelningar i Sverige uträttas varje dag mirakel. Vi är världsledande när det gäller att få för tidigt födda barn, vissa så små som 350 gram, att överleva. Men över de neonatala intensivvårdsavdelningarna sprider sig ett mörkt moln: bakterier som inte längre kan bekämpas med antibiotika. Ett antal barn har redan fått sätta livet till.
Vi måste i Sverige, Europa och världen agera kraftfullt och snabbt. Annars riskerar vi att få en situation där sjukdomar som lunginflammation inte längre kommer att kunna botas. I det värstascenario som forskarna har tagit fram talar man om att det om några decennier kommer att vara upp till 10 miljoner människor som dör årligen på grund av antibiotikaresistens. Det är fler än det antal människor som dör av cancer och trafikolyckor.
Tidigare har världens länder framgångsrikt kunnat samlas kring globala avtal. Jag tänker på Parisavtalet 2015 gällande klimatet. Detta har gjort skillnad på riktigt. Med konkreta, bindande mål kan man åstadkomma förändring, och så måste nu även ske när det gäller det andra riktigt stora globala hotet mot mänskligheten, nämligen antibiotikaresistensen.
Min fråga till statsministern är: Vilka skarpa åtgärder ska Sverige vidta för att stoppa utvecklingen av antibiotikaresistens?