Herr talman! Jag gläder mig åt Yvonne Ruwaidas starka intresse av att stödja socialdemokratiska kongressbeslut, och jag ser fram emot hennes stöd i en rad andra frågor som den socialdemokratiska kongressen har enats om.
I den här frågan får vi fortsätta denna diskussion på det frimodiga sätt som sker inom det socialdemokratiska partiet. I detta avseende tror jag att man ska skilja på import och export.
Först och främst vill jag säga att det är en mycket begränsad import som det handlar om i några speciella sektorer som är av intresse för svenskt försvar. Detta har jag förstått av försvarsministern och hennes kolleger.
När det gäller exporten är det ett annat regelkomplex som kommer in, och om detta har Sveriges riksdag enats, nämligen riktlinjerna för vår export av krigsmateriel och försvarsmateriel, där inte minst risken för konflikt spelat in och som lett till att ingen export har skett till detta område under mer än 50 års tid. Här finns alltså ett regelverk som är etablerat av Sveriges riksdag och som vi under stor enighet har kommit fram till. Jag ser därför inte denna motsättning.
Beträffande frågan om den militära uppladdningen på området är det självklart så att om dessa uppgifter stämmer är det en olycklig fördelning av resurser. Vad som behövs i palestinska områden är bistånd på det humanitära området, tillgång till hälsoservice och utbildning av barnen i skolorna. Om inte detta sker har vi en politisk urladdning på gång som är oerhört farlig.
Därför vill jag säga att från de samtal som jag har haft på utrikesministernivå vid de två senaste mötena i EU har detta varit huvudfrågan. Benita Ferrero-Waldner och hennes kolleger arbetar intensivt med detta nu i kontakt med Världsbanken och med parterna. Vi hoppas att vi ska få en mekanism på plats snarast. Jag anser att den frågan bör prioriteras. Det är en uppfattning som Sverige kommer att driva även i fortsatta samtal.