Herr talman! Till Ewa Björling vill jag säga det som jag inte hann i mitt förra inlägg, nämligen att vi har ett samarbete om forskning och innovation mellan Sverige och Israel genom svenska Vinnova och det israeliska centret för forskning, Matimop. Det finns där ett viktigt projekt som utvecklas.
Till Yvonne Ruwaida vill jag säga att det är oerhört viktigt att den falang som finns inom Hamas och som jag tror inser att den kurs som man har varit inne på är en farlig kurs får ökad förståelse inom Hamas. Jag vet inte hur realistiska förväntningarna är.
Jag läste med stort intresse det brev från fängelserna i Israel där också Hamas ingick och där man faktiskt rör sig i riktning mot ett erkännande av 1967 års gränser och därmed ett erkännande av Israel. Jag hoppas att denna tendens fortsätter eftersom det naturligtvis är olyckligt om denna regering som är vald av en majoritet av palestinierna står för en så extrem politik. Det är oerhört viktigt att vi står fast vid dessa tre krav och att vi tydligt visar detta.
Om nu dessa mer moderata element inom Hamas, om man kan kalla dem så, kommer fram till att pragmatismen måste öka nu när man innehar ansvaret för regeringsmakten är de naturligtvis välkomna.
Allt bör göras för detta. Däremot tycker jag inte att man ska behöva vara så tacksam för att självmordsattacker inte pågår. Det ska vara fullständigt självklart att detta icke får ske. Oskyldiga människor får bara inte slaktas.
Sedan gäller det de övriga elementen i Yvonne Ruwaidas fråga. I den tidigare diskussionen, som jag vet att Yvonne Ruwaida deltog i, togs det upp att det fanns en rad aspekter som Sverige framför när det gäller krav på Israel. De omfattar inte minst att den palestinska befolkningen inte ska drabbas av begränsningar i rörelsefrihet. Det gäller muren, och det gäller naturligtvis också sådana grundläggande frågor som bosättningspolitiken. Jag vill hänvisa till mitt tidigare svar i morse på den frågan.