Fru talman! Nu är det dags för kostnadsökningens elefant i rummet, det vill säga alla missriktade, dåligt anpassade och icke konsekvensanalyserade strategier och förordningar från EU-kommissionen.
Lantbrukare ska mäta och räkna, ska registrera och rapportera, måste återväta torvjord, får inte ta ned skog, får inte använda växtskyddsmedel, måste göra det ena och får inte göra det andra.
Staterna måste skapa incitament och straffsanktioner för allt mellan himmel och jord, vilket drabbar lantbrukaren i form av regelkrångel, stödavdrag och straff.
Tidöregeringen har ändå varit historiskt framgångsrik med att stoppa, hålla tillbaka och mildra tokiga förslag. Äntligen vet EU-kommissionen och andra medlemsstater att Sverige kan säga nej. Vi har stoppat skogsövervakningen och stoppat restaureringsförordningen, även om den återuppstod genom att Österrikes miljöminister tubbades att rösta ja och därmed gå emot sin egen regering. Restaureringsförordningen är därmed troligen den EU-förordning som har minst demokratisk legitimitet.
Vi har mildrat avskogningsförordningen och andra bestämmelser. Vi har skapat nationell flexibilitet för stödregler och andra bestämmelser.
Saken är den att politiska beslut och intentioner från tidigare år ligger kvar. Det är mycket svårt att riva upp sådant som rosenkindade politiker har hyllat innan någon konsekvensanalys har gjorts, även när deras kinder senare har bleknat när konsekvensanalysen väl har gjorts eller eländet ska implementeras. Då inser de vad de har gjort.
Mitt tips till dig som ser på den här debatten är därför: Välj realistiska politiker som för din talan i Bryssel. Det är det enskilt viktigaste för svenskt lantbruk.