Fru talman! När jag lyssnar på debatten inser jag att jag provoceras av samma saker som för 16 år sedan när jag kom in i kammaren efter att västerbottningarna hade valt att jag skulle få representera dem i riksdagen. Det gäller framför allt en specifik sak, nämligen vänsterpartier som vill lägga nya pålagor och skatter på svenska bönder.
När man väl har gjort det och har försvårat och fördyrat den svenska matproduktionen säger man nej till maten när man sitter och styr ute i kommuner och regioner. När det ska upphandlas mat till skolor, sjukhus och äldreboenden väljer man bort den svenska maten som man själv har varit med och fördyrat.
Det där, fru talman, har jag aldrig förstått. Varför man gör man det här till en black om foten för det svenska lantbruket och svenska bönder? Sedan vill man inte handla maten, som är mer klimatsmart och producerad på ett sätt som gör att den innehåller färre farliga ämnen för människor. Detta vill man inte upphandla, och det kan jag inte förstå.
Jag vill framföra ett stort tack till Sveriges alla bönder som håller våra landskap öppna och som kämpar. Vi som är uppvuxna på landet vet hur hårt man arbetar i det svenska lantbruket. Man jobbar alla dagar i veckan, eftersom djuren måste tas om hand oavsett om det är lördag eller söndag eller om det spelas fotboll på tv:n, något många av oss kommer att titta på framöver. Stort tack till alla bönder som sliter och sätter mat på bordet!
Vi från politiken ska göra vår del. Vi ska se till att ni får bra förutsättningar. Det har vi jobbat med under fyra år i det samarbete som vi har. Vi försöker minska regelkrånglet och se till att det blir mindre byråkrati, lägre skatter och bättre förutsättningar.
Vi behöver såklart göra mer, inte minst om vi ska klara den svenska beredskapen. Pandemin visade oss någonting, nämligen att när det blir kris måste vi ha egen matproduktion. Man kan inte lita på att leveranserna alltid kommer.
(Applåder)