Fru talman! Precis som Barbro sa är äldre individer. De är inget kollektiv. En del äldre har det väldigt bra ekonomiskt sett. De kan åka till Portugal och kanske dricka gott vitt vin - dock inte för mycket för det är inte bra för äldre. Andra samlar ölburkar på exempelvis Söder för att vi har ett pensionssystem som har gjort att antalet fattigpensionärer har ökat. Klass och ålder avspeglar sig. Äldre är som sagt individer.
I den uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna som vi har kunnat ta del av finns det inte jättemycket om äldreomsorgen. De frågor som vi tillsammans har lyft upp har jag haft lite svårt att uppfatta, men det kanske kommer igen i en ändringsbudget. Vi får se hur det blir.
Själv är jag som vänsterpartist ganska orolig, som ni förstår, över att vinstjakten finns kvar inom hela välfärden och självklart även inom äldreomsorgen. Vinst inom äldreomsorgen kan man få genom att skära ned bland personalen, ge personalen dåliga scheman och dålig arbetsmiljö och så vidare. Det har Kommunal tittat på i ett antal utredningar. Man kan också se att de kommunalanställda tjänar mer, har fler arbetskamrater och trivs något bättre, vilket förstås gynnar de äldre.
Valfrihet är viktigt. Vänsterpartiet är inte emot valfrihet. Det kan vara bra ibland på sina håll. Valfrihet kan även vara vansinnigt bra om man ska fly från bolag som vanvårdar. Det har vi kunnat läsa om Vardaga, Attendo och så vidare i medierna den senaste tiden. Då är det bra med valfrihet så att man med anhörigas hjälp kan hitta något bättre. Vi vill ju, fru talman, att den personal som ska ta hand om mamma och pappa har bra arbetsvillkor, för det brukar gynna den äldre.
Sedan har vi det här med skattesänkningar och hur välfärden ska rustas. Nu ska värnskatten bort, och det gynnar personer som oss i den här salen som har en lön på ungefär 700 000 kronor om året. Specifikt gynnar det dem som tjänar 1 miljon per år. De gynnas väldigt av att värnskatten tas bort. Detta är medborgare med en inkomst som ligger två tre gånger högre än en industriarbetarlön - för att inte tala om en undersköterskas lön.
Detta sker samtidigt som sju av tio undersköterskor inom äldreomsorgen upplever att bemanningen är otillräckligt varje vecka. Av dem anser 42 procent att bemanningen är så låg att det utgör en risk för de äldre minst någon dag per vecka. Då kanske man ska rusta välfärden i stället för att sänka skatten för dem som har det absolut bäst.
Vi står också inför en otrolig bemanningskris. Man behöver rekrytera ungefär 50 000 undersköterskor och vårdbiträden till kommunerna under de kommande fyra åren. Det är en väldigt viktig fråga, och jag vill bara säga att utan dem som har invandrat till Sverige skulle äldreomsorgen inte klara sig. Där jobbar nämligen väldigt många av dem som kommit hit.
Fru talman! De besparingar och nedskärningar som har gjorts genom åren har försämrat kvaliteten. På Stockholms universitet har man studerat detta och jämfört vad som har hänt mellan 2005 och 2015. Studien bygger på enkätsvar från 1 200 undersköterskor i Sverige som jämförts med 4 400 i Danmark, Finland och Norge, och det är intressant att titta på vad som har hänt här i Sverige.
Man kan se att antalet hjälptagare som en hemtjänstanställd möter under en arbetsdag har ökat påtagligt, samtidigt som personalens handlingsutrymme och möjligheter att få stöd från kollegor, arbetsledning och så vidare har minskat. Personalen i äldreomsorgen och på äldreboenden upplever sitt arbete som betydligt mer psykiskt och fysiskt tungt och mycket mer tidspressat, något som alltså skett mellan 2005 och 2015. På det sättet får vi inte fler att jobba inom äldreomsorgen.
En annan fråga som jag tycker är väldigt allvarlig är boendesituationen för många äldre. De flesta äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt, men när man blir dålig, får hög ångest, oro och så vidare måste man ha rätt att flytta. Samtidigt vet vi att vi har skurit ned väldigt många platser inom hela äldreomsorgen i kommunerna och på olika äldreboenden, fru talman. Det är ungefär 20 000 platser som har rykt. Äldre ska inte behöva kriga om plats på ett boende som man får göra nu med hjälp av sina anhörigtorpeder, som jag har döpt dem till.
Socialstyrelsen har också påtalat att det har skett en väldig försämring när det gäller äldreboenden. Då räcker det kanske inte med att ta fram olika robotförslag som exempelvis SKL har gjort. Jag tror kanske att äldre vill bo i något slags gemenskap i stället för att ha fem robotar hemma. Vad vet jag - men jag tror att det är så.
Vi i Vänsterpartiet menar att det inte är rimligt att de äldre inte erbjuds plats på äldreboenden när de uttryckligen vill flytta. Det här är en jättefråga. Oro och otrygghet bedöms inte längre som tillräckliga skäl, utan man ska vara väldigt krasslig. Ofta är det en demensdiagnos som ska lägga grunden till det här. Detta innebär att äldreboenden blir mer av palliativa boenden än boenden där man kan umgås och ha en bra sista tid.
Om du har pengar i dag kan du dock köpa olika tjänster. Det är det samhällssystemet vi har. Jag kommer att beskriva detta genom Peje Emilsson, en person som ni säkert har hört talas om. Han är Kreabs grundare, och han är också en person som har stått bakom konceptet vinster i välfärden och drivit det stenhårt, vilket man får säga har varit väldigt lyckosamt.
Peje Emilsson har satsat och byggt någonting som heter Silver Life. Ni har kanske tittat på det. Någon av er kanske har köpt plats där, vad vet jag. Silver Life är ett all inclusive med extremt exklusiva boenden där man kan lägga till olika tjänster. Grunden är förstås våra skattepengar, det ska man veta. Vi pytsar in en del där.
Så ser kanske de omtalade visionerna och innovationerna ut från välfärdsbolagen: Det är bättre för dem som har det bäst. Men så ska vi inte ha det! Det här vill vi se mindre av i äldrepolitiken. Vad vi behöver är ett rejält lyft när det gäller hela äldrefrågan. Det handlar om resurser, boenden, sociala sammanhang - alltihop.
Med detta, fru talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.