Fru talman! Detta motionsbetänkande om socialtjänstfrågor hanterar flera olika delar, frågor som har stor inverkan på enskilda människors liv.
Sedan socialtjänstlagen trädde i kraft för mer än 30 år sedan har både samhället och barn- och ungdomsvården genomgått stora förändringar. Lagen har i flera omgångar kompletterats med olika tillägg och klargöranden, senast vad gäller stärkt stöd och skydd för barn och unga. Flera olika utredningar, bland annat Missbruksutredningen och Barnskyddsutredningen, har föreslagit att delar av innehållet i lagen borde brytas ut i en ny lagstiftning.
Som jag sade tidigare har det under åren skett stora förändringar i samhället. Exempelvis kan den som har flytt från hedersrelaterat förtryck och våld behöva ett omfattande och långsiktigt stöd. Det är viktigt att erbjuda unga som har utsatts för hedersvåld en trygg miljö och en ny social gemenskap. Vi anser att regeringen ska se över socialtjänstlagen för att inkludera ett relevant stöd för dem som har utsatts för hedersrelaterat våld.
Ett annat exempel är den extremt svåra situation som kvinnor med en funktionsnedsättning kan befinna sig i när de utsätts för våld. Forskning visar nämligen att kvinnor med funktionsnedsättning i högre grad är utsatta för våld än kvinnor generellt. Kunskapen behöver öka hos kommuner, de intresseföreningar som stöder och hjälper våldsutsatta kvinnor och deras barn, till exempel kvinno-, tjej- och brottsofferjourer, samt handikapporganisationerna. Därför anser vi att regeringen ska se till att det utreds hur situationen kan underlättas för våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning.
De specifika frågor som jag har nämnt och det faktum att det under åren skett så stora förändringar i samhället motiverar en parlamentarisk utredning som ser över hela socialtjänstlagen - innan lagen riskerar att i alltför hög utsträckning få karaktären av ett lapptäcke.
En annan fråga som berörs i betänkandet är de ideella föreningar och organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa brottsutsatta, till exempel brottsofferjourer och kvinnojourer, som man måste säga gör ett ovärderligt arbete. Vi anser att regeringen ska se till att stärka frivilligorganisationernas möjligheter att stödja och hjälpa brottsutsatta.
Få kommuner har ett planerat och genomtänkt stöd till närstående till brottsoffer. Vi anser att regeringen i sina kontakter med kommunerna bör stimulera dem att utveckla stödet till närstående samt uppmuntra och stödja frivilligorganisationer som vill arbeta med stöd till närstående.
En grupp av kvinnor som inte får det stöd de ska få enligt socialtjänstlagen när de utsätts för våld är kvinnor med missbruksproblem. Även vad gäller dessa behöver man öka kunskapen hos olika aktörer som stöder och hjälper våldsutsatta kvinnor och deras barn, som kvinno-, tjej- och brottsofferjourer, som jag nämnde tidigare. Vi anser att regeringen måste se till att öka kunskapen om våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem och se till att stödet till dessa stärks.
En förutsättning för att våldsutsatta kvinnor och barn ska kunna återgå till ett normalt liv är att de får en egen bostad. Av skyddsskäl är det oftast lämpligt att kvinnan inte flyttar tillbaka till sin hemkommun utan till en annan kommun i länet eller kanske till och med en annan del av landet. Vi anser att regeringen ska främja mellankommunala samarbeten som syftar till att ge kvinnor och barn som har brutit upp från våld i nära relationer ett eget boende.
Jag går vidare till försörjningsstödet, som är tänkt som ett kortvarigt bistånd tills en person eller ett hushåll har kommit på fötter igen. Det har aldrig varit meningen att det ska klara av att kompensera för brister vad gäller våra socialförsäkringssystem, när nu både a-kassan och sjukförsäkringen krackelerar. Försörjningsstödet är ytterst en fråga om överlevnad.
För ett antal personer och familjer blir försörjningsstödet tyvärr långvarigt. Vi vill att det ska göras en översyn av både nivåer i försörjningsstödet och huruvida det är rimligt att särskild hänsyn tas vid långvarigt stödbehov. Dessutom är det angeläget att se över möjligheten att under vissa förutsättningar göra det möjligt att behålla en del av försörjningsstödet även när ett arbete kommer in i bilden.
Det är också så att allt fler av våra dagliga ärenden sköts via internet, och allt fler myndigheter och företag hänvisar till sina webbplatser för både information och kontakt. Ansökningar till lediga jobb görs ofta via nätet, liksom tidsbokningar till hälsovården. Samma utveckling präglar också skolan, där elever förutsätts ha tillgång till dator med internetuppkoppling hemma. Regeringen har på olika sätt fortsatt att driva på den utvecklingen, vilket det finns flera rationella och goda förklaringar till. Men då bör regeringen också se över möjligheten att låta kostnader för dator och internetuppkoppling ingå i riksnormen för försörjningsstöd.
Det är också viktigt att komma ihåg att försörjningsstödet just handlar om överlevnad och att det bör kombineras med olika former av stöd för att var och en så snart görligt ska kunna klara sin egen försörjning. Att ensidigt tala om ökade krav och motprestationer av olika slag riskerar i detta sammanhang att bli kontraproduktivt.
Även i detta betänkande bör man betänka barnperspektivet. Barnperspektivet bör vara i fokus, vilket för mig vidare till en fråga som handlar om brist på aktiviteter för barn till fattiga föräldrar. Det visar sig särskilt under sommarmånaderna, då skola, fritidsgårdar och andra verksamheter för barn håller stängt. Att kommunerna drar in på eller struntar i att erbjuda barn gratis aktiviteter under sommaren kan på kort sikt ge ett litet extra klirr i kassan, ett positivt resultat i budgeten. Men på lång sikt riskerar barns och ungdomars brist på meningsfull sysselsättning att leda till ökad social utslagning. Vi anser att regeringen bör låta utreda och se över kommunernas utbud av gratis sommaraktiviteter för barn i syfte att föreslå förbättringar.
En annan del som inte heller riktigt står i samklang är frågan om ideellt skadestånd. Syftet med ett ideellt skadestånd är att ge den som har utsatts för ett brott upprättelse. Den ekonomiska kompensationen ska kunna leda till något positivt, som en motvikt till de negativa upplevelser som brottet har orsakat.
Om till exempel en kvinna har utsatts för misshandel av sin man och har tilldömts ett ideellt skadestånd påverkas inte hennes inkomst i form av a-kassa eller sjukersättning av detta. Om hon däremot har försörjningsstöd innebär det att skadeståndet räknas som inkomst vid bedömningen av rätten till försörjningsstöd. Detta innebär att det i det närmaste är poänglöst att begära ett ideellt skadestånd för ett brottsoffer som löpande får försörjningsstöd. Vi socialdemokrater anser att ett ideellt skadestånd inte ska räknas som inkomst vid bedömningen av rätt till försörjningssstöd. Regeringen bör återkomma med förslag.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag återvända till våra ungdomar. En del av våra ungdomar hamnar i mycket unga år lite grann utanför samhället. Ett antal hamnar i missbruk. När de har kämpat på för att ta sig ur sitt missbruk och är drogfria men kanske inte är färdiga och redo för heltidsstudier eller arbete kan de inte få försörjningsstöd om de vill börja läsa något eller några ämnen på komvux. Vi anser att det är lite motsägelsefullt att socialtjänstlagens regler innebär att man inte får studera samtidigt som man får försörjningsstöd. Det borde kunna vara möjligt att åtminstone påbörja lägre studier, till exempel grundskola och gymnasieskola vid komvux, och samtidigt få försörjningsstöd.
Vi är i detta läge inte beredda att skriva en reservation om detta. Men vi har från socialdemokratiskt håll för avsikt att följa denna fråga och utvecklingen noga, och vi kanske återkommer i ärendet.
Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande vill jag avsluta med att yrka bifall till reservationerna 1 och 7.
I detta anförande instämde Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Christer Engelhardt och Gunnar Sandberg (alla S).