Fru talman! Jag noterade också när Johan Andersson höll sitt anförande att det fanns frågetecken om varför det finns en majoritet för att ta fram en strategi för vägarna. Jag noterade att Johan Andersson var lite kritisk och tyckte att det inte behövdes.
I betänkandet framgår det tydligt att mycket arbete har utlovats men inte levererats. I betänkandet står följande: "Utskottet framhåller också att behovet av trafiksäkerhetshöjande insatser för cyklister bör lyftas fram i en strategi för att göra vägarna säkrare." Det tas också upp ett antal andra trafikanter.
Jag vet att ordet tålamod är viktigt i politiken, men ibland tappar man tålamodet. Vi måste komma längre i frågorna. Det är skälet till att det finns en majoritet i utskottet. Jag tolkar ändå debatten så att även Johan Andersson anser att frågan är otroligt viktig. Jag hoppas att vi kan göra mer.
Jag anser att cykelstrategin ska omfatta inte minst trafiksäkerhetsfrågorna. Därför kommer vi så småningom att debattera ett cykelbetänkande. Det handlar framför allt om vad som är kopplat till folkhälsan. Vi måste vara observanta på den miljö som möter dem som är klimatsmarta och går eller cyklar till jobbet eller skolan. Jag åkte själv på väg 225 i helgen, och jag såg cyklister ute på en vägren som är ungefär 20 centimeter bred. Med de höga hastigheterna på vägen förstår jag att de som är ute och tränar på denna väg befinner sig i en otroligt farlig miljö. Jag tycker inte att det räcker utan att vi måste göra mer.
Vad gäller mobiltelefonerna och kommunikationsutrustningen har jag ännu kvar en replik, och jag återkommer till de frågorna. Dilemmat är hur vi ska få fram en teknikneutral lagstiftning som ökar trafiksäkerheten.