Herr talman! Jag tackar åter Runar för frågan.
Jag tror att vi bör kunna ta varandra i hand vad gäller den kyrkoantikvariska ersättningen och faktiskt höja den. Jag hoppas att den kommer upp i de nivåer som verkligen behövs. Det gäller som sagt också andra byggnader i vårt land, för behovet är akut på många håll. På många ställen är det inte ett statligt ansvar, men det finns statliga utgiftsområden där vi kan lägga pengar, till exempel till Boverket och Riksantikvarieämbetet.
Vad gäller Operan håller jag inte med om att vi har suttit på händerna och inte gjort något. Jag vet att Amanda Lind och andra kulturministrar har jobbat ganska intensivt med frågan under årens lopp, och det har krävts ett stort arbete. Miljöpartiet lämnade regeringen ganska abrupt drygt ett halvår före valet, men jag tror att frågan skulle ha lösts. Det är min gissning, men jag kan inte veta. Som historiker är kontrafaktisk historieskrivning inte min starka sida.
Varför det dröjde två år innan den här regeringen kunde lösa frågan om Operan behöver vi kanske inte diskutera vidare. Det viktiga är att det nu finns en färdplan. Men pengar måste till. Det är jättebra att man har skjutit till några miljoner till projektering och bygge, men snart kommer hyran att öka dramatiskt. Det kommer att bli ett budgetproblem, och pengar måste skjutas till.
Detsamma gäller de fem statliga kulturfastigheterna. Här har man inte skjutit till särskilt mycket pengar, utan det är en ny modell. Men här måste pengarna till, och även här har det dröjt väldigt länge för den här regeringen.