Herr talman! 103 yrkanden som berör det vi debatterar i dag, kulturarv och kulturmiljö, har under den allmänna motionstiden inkommit från enskilda ledamöter eller kollegor tillsammans. Några exempel har vi hört från talarstolen tidigare. Jag vill ändå nämna fäbodbruken, Hälsingegårdarna, Uppåkra, kyrkoantikvariska ersättningar och arbetet mot antisemitism. Alla dessa områden pekar på vikten av och engagemanget för kulturarv – det som gör oss till det vi är, den historia vi bär och det vi vill föra vidare.
Vårt kulturarv och vår kulturmiljö är inte alltför sällan tillgängliga tack vare ett aktivt och engagerat civilsamhälle. Det är föreningsliv som samlar och skapar den lokala sammanhållningen och för traditioner vidare. Man bygger kunskap tillsammans, inte minst i hembygdsrörelsen. Vi i Centerpartiet ser värdet av att stärka civilsamhället även på detta område.
Herr talman! I den oroliga tid och omvärld vi befinner oss i ser vi det också som positivt att Riksantikvarieämbetet i regleringsbrevet för 2025 fick i uppdrag att vidta särskilda åtgärder för att stärka skyddet av kulturarv genom beredskapsplanering avseende evakueringsmagasin och säkra transporter.
Herr talman! På Unescos världsarvslista finns det 15 världsarv i Sverige. Här hittar vi Birka och Hovgården, Gammelstads kyrkstad och Hälsingegårdar, som också jag vill nämna – det är i varje fall bingo på den i dag. Samtliga 15 världsarv är unika kultur- och naturhistoriska kulturmiljöer som finns på olika platser i landet och är av nationellt intresse. Ansvaret för arbetet med världsarven är lokalt, regionalt och nationellt. Ägarna och förvaltarna av världsarven kan vara både privata och offentliga.
Arbetet med världsarven finansieras med privata, kommunala, regionala och statliga medel. Det finns öronmärkta medel till världsarv som är naturarv men inte till världsarv som är kulturarv. Däremot kan ideella organisationer söka andra bidrag inom kulturarvsområdet. Det kan också finnas möjlighet till lokal och regional finansiering genom kultursamverkansmodellen. Sverige har en nationell kulturarvsstrategi, men det nationella arbetet kring världsarven kan stärkas. Det bör finnas möjlighet till ytterligare samverkan mellan dessa olika nivåer för insatser för världsarven.
Jag vill avslutningsvis peka på det stora ansvar som gårdsägarna tar för att vi och kommande generationer ska kunna besöka exempelvis Hälsingegårdarna. Det är värt att uppmärksamma att det är en särskild utmaning att ta ansvar för det här kulturarvet som företagare och gårdsägare.
Jag yrkar bifall till reservation 12 under punkt 9 om Unescos världsarv.
(Applåder)