Fru talman! Tack för svaret. Jag hade givetvis
hoppats på någonting annat. Jag antar att det framgår
av mina formuleringar i interpellationen. Jag vill,
eftersom det är en tid sedan interpellationen lämna-
des, ge en bakgrund.
Det är en hel svensk yrkeskår som känner sig
djupt kränkt av utredningsrapporten. Dessa landets
yrkesfiskare och deltidsfiskare - de är några tusen till
antalet - har alltså drabbats av en s.k. utredning eller
en ESO-rapport till departementet.
Titeln är Fisk och fusk: mål, medel och makt i fis-
keripolitiken. Man skulle kunna tänka sig att ordet
"fiskeripolitiken" ersattes med ordet
"brottsstatistiken". Det är faktiskt det man leds att tro
när man tar del av utredningen. Jag tycker som gam-
mal journalist och tidningsmakare att detta är en av de
mest utmanande utredningstitlar man kan tänka sig.
Jag har inte träffat på någonting värre, måste jag säga,
i denna bransch.
Dessvärre är titeln något av ett tema i rapporten
och för det s.k. utredningsarbetet. Yrkesfiskarna i vårt
land känner sig inte bara utpekade som presumtiva
skatte- och bidragsfuskare. De känner sig även direkt
utpekade som misstänkta för skattebrott och bidrags-
fusk.
Det fördes en häftig diskussion i TV 2, där Si-
ewert Öholm, som är en förträfflig journalistisk och
alltid aktuell utmanare, fick fram det väsentliga i den
mycket starka olustkänsla som finns hos landets yr-
kesfiskare och förmodligen även deltidsfiskare i olika
delar av landet. Det gäller t.ex. Bohusläns skärgård,
men också på andra håll.
Enkelt uttryckt utpekas landets fiskare som mer
eller mindre brottsliga i sin yrkesutövning.
Yrkesfiskarna uppfattar utredarnas agerande som
oförskämt och oetiskt. Om utredarens uppgifter och
slutsatser är felaktiga, måste detta rimligen leda till ett
offentligt avståndstagande från ansvarigt håll. Det är
klart att jag då vänder mig till regeringen. Någonstans
finns ansvaret och någonstans har den här rapporten
finansierats. Den är i regeringens hägn.
Som sagt: En hel yrkeskår och därtill många and-
ra, kanske de flesta i skärgårdarna - jag har haft till-
fälle att tala med åtskilliga om detta - tycker att detta
inte bara är olustigt utan en häpnadsväckande attack
mot människor som har sin näring i havet, i våra skär-
gårdar, ute på öar och även i inlandet.
Svaret från statsrådet är: ESO-rapporten om fisket
får ses som ett inlägg på författarens eget ansvar i den
allmänna debatten och i det fria tankeutbytet. Någon
särskild åtgärd från min sida kommer rapporten inte
att föranleda.
Det är ju väldigt tråkigt. Jag måste säga att jag
som gammal tidningsman i alla fall hade trott att det
fanns en ansvarighet på samma sätt hos regeringen,
även om inte samma lag gäller här som för tidnings-
utgivning.