Fru talman! Jag skall inte värdera själva rapporten.
Jag skulle i stället vilja gå in på sakinnehållet och
kanske få jordbruksministern att kommentera några
fakta.
Vi vet ju att den svenska fångststatistiken visar att
de svenska resurserna inte tillåter det uttag som görs i
dag. Jag frågar mig då: Skall det svenska fisket och
resurserna till denna näringsgren baseras på foder-
fångst till animalieproduktion, som nu prioriteras,
eller skall sakpolitiken omprioriteras till förmån för
konsumtionsfisket? Detta är en huvudfråga.
Vi har ett stort problem. 1991 utgjorde konsum-
tionsfiske två tredjedelar av fisket och foderfiske en
tredjedel. 1995 utgjordes en fjärdedel av konsum-
tionsfiske och tre fjärdedelar av foderfiske. De tre
fjärdedelarna var bara värda 25 %. I dag är skillnaden
ännu större.
Samtidigt vet vi att det är en liten del av yrkeskå-
ren som fångar foderfisk, men de fångar fisken från
väldigt stora fartyg. Den övervägande delen av fiskar-
na fångar konsumtionsfisk från små båtar. Därför är
frågan om råvaran, dvs. fisken, skall vara avsedd för
konsumtion och kunna vidareförädlas regionalt, base-
rat på ett utökat lokalt kustfiske som självfallet skall
vara beståndsbevarande, eller om råvaran, fångad från
några stora fartyg, skall malas ned till foder för ani-
malieproduktion. Detta är den stora frågan för mig.
Jag skulle gärna vilja att jordbruksministern kommen-
terade den.
Om framtidens fiske skall vara hållbart måste vi
utveckla ett selektivt konsumtionsfiske som bygger på
bevarandeinsatser, framför allt när det gäller det kust-
nära fisket. Därför har jag en litet annorlunda ut-
gångspunkt när jag talar om fiske än vad Göthe Knut-
son hade här nyss. För mig är det nämligen alla de
små fiskeföretagen som bör värnas och som vi måste
ta särskild hänsyn till, inte de stora fartygen som so-
par rent utmed våra kuster, framför allt vad gäller
foderfisk.
(forts. 12 §)