Fru talman! Det finns ungefär lika många vargar i Sverige som riksdagsledamöter i Sveriges riksdag. År 2019 skedde cirka 40 angrepp på tamdjur i jordbruket och cirka 20 angrepp på jakthundar av vargar, enligt Viltskadecenter.
Det har gjorts stora framgångar för att minska de skador som vargen orsakar lantbruket. Ett exempel är arbetet med rovdjursavvisande stängsel. Trots att vargstammen ökat de senaste åren har skadorna inom jordbruket halverats. Det beror till stor del på lyckade insatser med rovdjursavvisande stängsel och andra förebyggande åtgärder.
Inom kort kommer bidraget till rovdjursavvisande stängsel att kunna öka från 80 procent till 100 procent av kostnaderna. Jag anser att ersättningarna till lantbrukare som får sina djur rovdjursrivna också borde höjas.
Det finns lösningar på de utmaningar som vargen åsamkar lantbruket, lösningar som fungerar. I de fall problemvargar tar sig in i hagarna och ställer till det för tamboskapen och deras ägare är skyddsjakt ett alternativ.
Fru talman! Jag önskar att alla debatter i Sveriges riksdag om vargar skulle handla om följande:
Hur vi åstadkommer samexistens mellan människor och rovdjur.
Hur vi räddar vargen från utrotning och säkerställer gynnsam bevarandestatus.
Hur vi förhindrar och minskar skador på tamdjur och jakthundar.
Hur kunskap, forskning och fakta kan bidra till en större förståelse för naturen och ett starkare förtroende för politik och förvaltning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg
Fru talman! När jag studerade biologi på Stockholms universitet på 1980-talet var inte genetik det enklaste ämnet. Jag vet att det kan vara svårt att förstå vad det innebär att en art är genetiskt isolerad och att en art inte når målen för genetisk livskraft. Det kan vara svårt att greppa att genetisk variation är basen för all biologisk mångfald, att arter och ekosystem är beroende av genetisk variation för långsiktig överlevnad och resiliens. Den genetiska variationen har betydelse för klimat- och andra miljöförändringar, och gynnsam status för bevarande grundas i genetisk status.
De svenska vargarna är isolerade, och inavel är ett problem. Vi är i stort behov av att finska vargar letar sig hit till Sverige, ylar, parar sig, och får valpar.
När Centern tog ett initiativ om skyddsjakt på varg mötte Miljöpartiet med flera partier det genom att kräva att miljö- och jordbruksutskottet skulle träffa forskare och företrädare för myndigheter, departementen och olika organisationer helt enkelt för att få kunskap om dessa frågor. Det sägs att kunskap är makt. Jag skulle vara glad om kunskap kunde ligga till grund för den makt vi utövar i Sveriges riksdag. Så är det tyvärr inte med det här ärendet i dag. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation nr 1.
Den 14 september hade vi i miljö- och jordbruksutskottet en digital hearing om skyddsjakt på varg. Då mötte vi bland andra Linda Laikre och Nils Ryman från Stockholms universitet som på ett mycket pedagogiskt sätt beskrev vargens genetiska situation. En sak är mycket säker - de genetiskt värdefulla vargarna behöver vi vara rädda om, inte rädda för.
Miljödepartementet och Näringsdepartementet deltog också på hearingen.
En ny varg måste invandra från Finland eller Ryssland vart femte år, och den måste reproducera sig med en skandinavisk varg.
All dödlighet behöver räknas med vid beslut om jakt för att kunna bedöma påverkan på bevarandestatusen. Då talar man om det totala jaktuttaget vid skydds- och licensjakt, trafikdödlighet och det som kallas försvinnanden, det vill säga den illegala jakten, som är alldeles för stor. Den som förespråkar mer skyddsjakt måste vara beredd att minska de två andra jaktformerna dramatiskt. Den illegala jakten måste upphöra, och licensjakten måste minska.
Miljödepartementet tog också upp att länsstyrelsen har ett skyndsamhetskrav vid handläggningen. Tre kriterier måste vara uppfyllda för skyddsjakt: att förhindra allvarlig skada, att det inte finns någon annan lämplig lösning och att gynnsam bevarandestatus inte får äventyras. Domstolarna har också ett skyndsamhetskrav vid överklagningar.
Samexistens mellan människa och varg kan underlättas en hel del om skyddsjakt kan bedrivas på ett klokt sätt. Får, kor och hästar som betar i våra hagar gör stor miljönytta. Djurhållningen behöver värnas och ska kunna fungera även i bygder med varg. Den som till exempel har hästar brukar inte normalt få bidrag till elstängsel eftersom det är så ovanligt att vargar angriper det djurslaget. Men det bör också innebära att om det är någon varg som ger sig på hästen blir det aktuellt med skyddsjakt direkt på just de vargarna.
Rovdjursavvisande stängsel - femtrådiga elstängsel eller fårnät som är kompletterade med eltrådar - ger för det mesta ett bra skydd, men inte helt hundraprocentigt. Skyddsjakt på just de vargar som knäcker koden att ta sig förbi ett rovdjursavvisande stängsel och angriper tamdjuren är angeläget. Skyddsjakten måste ske relativt snabbt, så att inte fler vargar hinner lära sig samma metod.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyddsjakt på varg
Det är viktigt att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling. I takt med att arten återhämtar sig kan faktiskt skyddsjakten bli mer förenklad i framtiden. Särskilda ansträngningar bör nu läggas på att hitta alternativ till skyddsjakt för genetiskt värdefulla vargindivider. Det är till exempel så att man borde kunna flytta de individerna på ett enklare sätt.
Centerpartiet vill att skyddsjakt ska beviljas snabbare, men i de allra flesta fall hanteras det faktiskt väldigt skyndsamt. Vi får inte glömma att i flera fall har skyddsjakt beviljats så snabbt att miljöorganisationerna visat att Århuskonventionen satts ur spel. Det är inte acceptabelt. Lagstiftning är till för att följas. Det är viktigt att politiska beslut fattas utifrån sakkunskap, fakta och forskning, inte utifrån något enstaka exempel.
Det behövs fler certifierade hundar som kan användas i besiktningsarbetet. Det tycker vi att regeringen ska jobb vidare med. Miljöpartiet har låtit RUT ta fram en underlagsrapport som väl beskriver hur dagens arbete sker. Eftersom besiktningspersonernas arbete finansieras av viltskadeanslaget borde också sådana här hundar kunna bekostas från det anslaget. Under förra mandatperioden höjde den rödgröna regeringen viltskadeanslaget, efter att det hade sänkts av alliansregeringen.
Dna-provtagning på rivna djur där man fångar upp vargsaliv görs för att identifiera vilken varg den kommer ifrån. Det har hänt att skyddsjakt genomförts men att det inte varit rätt varg som dödats. Med dna-spårning kan man undvika sådana misstag.
Jag vill tacka Naturskyddsföreningen och WWF, som deltog på hearingen. Jag vill också tacka Rovdjursföreningen, som inte deltog på hearingen men som har intresserat sig för hur vi debatterar vargfrågan i riksdagen.
Låt mig citera några meningar som WWF skrev i en artikel nyligen:
"Vi måste bryta den utbredda tystnadskulturen som råder kring brott mot stora rovdjur. Fler brott måste anmälas och förövare lagföras, annars hotas i förlängningen rättsstaten och demokratin. Den illegala jakten ska därför bekämpas kraftfullt av myndigheterna tillsammans med övriga aktörer i samhället."
Samexistens mellan djur och människa är nyckeln till framgång, menar jag - fred, förståelse, omtänksamhet och kunskap.
Skyddsjakt kan absolut vara ett bra sätt att komma till rätta med de problemvargar som finns. Att fälla just det fåtal vargar som tar sig in i hagarna och river tamboskap kan minska problemen. Det är också en högst rimlig åtgärd för att möta den berättigade ilska och sorg som ägarna till rivna tamdjur erfar. Det har också stöd i undantagsreglerna i EU:s art- och habitatdirektiv.
I juni 2007 fällde EU-domstolen vårt grannland Finland för brott mot art- och habitatdirektivet efter ett beslut om skyddsjakt på ett helt revir. Det kan finnas rättslig grund för skyddsjakt på en grupp vargar enligt vår lagstiftning, men att döda hela vargrevir är inte förenligt med EU:s och Sveriges lagstiftning.